Tiden rusar iväg, idag är det exakt 3 veckor sedan operationen. Känns dock som det är längre sen eftersom jag nu går utan kryckor, nästan helt slutat med smärtstillande (tar en morfintablett till natten) och mår rätt bra & känner mig allt piggare. Igår körde jag bil för första gången & det gick bra. Ska man ju inte göra förrän efter 6 veckor egentligen men det beror ju på hur starkt benet är & för mig fungerar det redan nu. Körde väldigt kort sträcka men kände mig lite trött & snurrig efter den lilla turen, så antar att intryck & koncentration tär på krafterna snabbt fortfarande.
Idag var jag till distriktsköterskan & tog bort agrafferna (nitarna) som höll ihop såret. Äret såg riktigt bra ut & det hade läkt fint och inga tecken på några konstigheter. Skönt. Så nu känner jag mig nästan som om det aldrig varit någon operation. Lite stel när jag suttit ner en sväng & blir trött av att gå längre sträckor men annars sjukt nöjd att man är så pass ok som man är endast 3 veckor efter operation. Var med och kollade på när äldsta sönerna spelade hockeycup i helgen. 4-5 timmar i en ishall kändes lite sådär i förhand, men gick excellente!
Jobbar fortfarande 50% denna vecka oxå men mest för att jag ska hinna med min sjukgymnastik + att jag även blir rätt trött av att jobba dessa 4 timmar... är nog en bit kvar till toppformen men tror det kommer gå fort...tanken är att jag ska komma iväg & motionscykla lite nu i eftermiddag, vore skönt att få svettas lite :)
måndag 18 februari 2013
lördag 9 februari 2013
Bild på benet 7 dagar efter operation
Ja jag har som sagt haft jäkligt tur så här långt med mitt opererade ben. Infektion i såret är det värsta som kan inträffa och det har jag klarat mig ifrån så här långt iaf. Så benet har varit "normalt" svullet och blått och med tanke på vad de pysslat med i benet så känns blåmärket rätt litet. Det är även blåmärken in mot ljumsken men en sådan bild skulle bli lite väl naken så den bjuder vi icke på. Visar denna bild iaf på mitt ben en vecka efter operation, så de som opereras kan se och jämföra. Kan säkert vara mindre och säkerligen mycket värre. This is me.
Nåt som man oroat sig för och som man hört är att det ena benet ska bli kortare eller längre än det andra efter operation. De kollar detta och försöker få benen jämnlånga men det är såklart svårt att få det exakt. Även här verkar jag haft en bra läkare som lyckats bra för jag kan inte känna att det skulle vara någon skillnad alls. Lucky me :)
Ha de gott!!
Ha de gott!!
fredag 8 februari 2013
Dag 7-11 efter operation
Hej va tiden går! Idag är det fredag och det är nu 11 dagar sedan operation och det har verkligen gått framåt!!!
Jag har under de senaste dagarna inte behövt tagit mer smärtstillande än tidigare. Min sjukgymnastik går oförskämt lätt & bra och jag känner mig oerhört starkt i benet redan. Igår 10 dagar efter operation kunde jag gå utan kryckor och utan att halta det minsta... som om jag aldrig gjort en operation liksom. Jag kunde gå utan kryckor redan i måndags, alltså precis veckan efter operation men då haltade jag lite eftersom jag inte hade tillräcklig styrka i det opererade benet för att orka belasta det fullt ut. Men alltså inga problem att gå... överhuvudtaget. Stort. Så nu står mest kryckorna & övriga hjälpmedel jag skulle ha för att "klara mig" i hemmet. Jag klarar mig rätt bra själv. Det har gått så bra att man nästan skäms över att säga det... men jag tror nog att mitt utgångsläge bra positivt. Att jag var relativt vältränad. Inte överviktig. Envis. Samt att jag har en fantastisk sambo som vet allt om detta och som man kan fråga om allt så man inte "förstör" benet men generellt, belasta benet & var på benen så mkt du orkar, desto fortare kommer du tillbaka. Simple. Men ändå inte. Jag har varit uppe på benen oerhört mycket sista veckan & eftersom musklerna är lite klena så känns det på eftermiddagen.. Det är nästan som man sprungit en mil. Benen är helt slut. De kan skaka när man sätter sig ner. De värker. Det kryper i dom. Det känns... Men lösningen är inte att ligga till sängs hela dagen utan lösningen är piller. Jag har fått med mig tabletter hem för att orka göra min sjukgymnastik och för att orka hålla igång. Så träna och upp så mkt som möjligt & sen ta ett piller för att smärtan sen inte ska bli så farlig. Jag har tagit väldigt lite piller överlag men sista dagarna har jag tagit en "stöd-tablett" på eftermiddagen för att ta mig genom dessa muskelvärk som är en följd av träningen. Men va underbart att ha träningsvärk liksom :)
Ja det har gått oerhört bra för mig, men fick ett litet bakslag. På fredagen förra veckan, dvs 4 dagar efter operation hade jag ont i min högra arm. Den arm där de satte nålen vid operation. Armen var svullen. Den ömmade. Den var varm. Den var blå. Inte blå som svenska flaggan men lite mörkblå precis där mina blodådror gick... var som blåmärken precis vid ådrorna längs hela under armen. Shit... blodpropp? Det ska ju vara "vanligt" vid en sådan här operation men det tar man ju sprutor mot varje kväll.. Återigen, lucky to have a nurse at home :) Hon kollade och sa snabbt, du har fått "Trombofle bit"... Trombo-what? Det lät som ett påhittat ord.. men jag googlade och visst, samtliga symptom såg ut att stämma till pricken :) Tromboflebit översatt till svenska är alltså en inflammation i blodådrorna. Detta kan man få genom att man får in "skit" ¨i blodet via nålen de satt. Hon som satte nålen på mig var nån narkosläkare som var rätt arrogant. Hon stack mig först i armen men där perforerade hon ådran så hon fick göra ett nytt försök i handen. Jag är väldigt lättstucken så kändes märkligt att hon misslyckades på första försöket, har inte varit med om att nån misslyckats förut... men hursom, hon stack mig i handen istället & jag vet inte om det är olika hur man gör, men de ggr jag fått en nål satt så brukar de sprita området först, men det gjorde inte hon & jag tror det var därför jag fick min inflammation. Känns lite surt att det är något som kunde undviktits men samtidigt så har ju allt annat gått så jäkla bra att jag kan bjuda på detta. Det roliga är att under denna vecka har jag haft mycket mer ont i min arm än vad jag haft i min höft... jag är fortfarande inte bra i armen men nu är det inte så farligt längre & inget jag tänker på.
Jag har fortfarande inte varit ute men det beror mest på att det är jäkligt halt ute och för stunden jäkligt mycket snö. Hade det varit vår så hade jag nog tagit en del promenixer men det får vänta lite. Det mest förödande för min höft för stunden vore att jag ramlade... så det undviker jag gärna.
Pratade med chefen på jobbet igår. Jag sa att jag var rastlös. Jag har varit "ledig" 10 arbetsdagar varav 6 av dessa har jag tillbringat hemma med att variera sjukgymnastik och gångträning med att kolla på TV... rent krasst... går inte så jäkla mycket på tv på dagarna... Att sitta i soffan & bara glo verkar inte vara nåt för mig. Jag sa att jag vill börja jobba. Jag börjar på måndag. Min sjukskrivning är 2 månader och jag trodde visserligen inte jag skulle bli sjukskriven så länge men trodde samtidigt jag skulle vara sjukskriven lite längre än 2 veckor oxå :) Jag har det så bra att jag kan jobba hemifrån ska tilläggas. Mina arbetsredskap är min dator & min mobil. Med hjälp av det så kan jag jobba lika bra hemifrån som från jobbet. Lite trist inte surra massa skoj med mina härliga kollegor men ändå skönt kunna göra nåt vettigt & jobba lite även om det sker från samma miljö som jag tillbringat 24/7 senast två veckorna. Jag sa att vi testar med att jag jobbar 50% första veckan. Jag blir ju vansinnigt trött utav mina smärtstillande. Om jag gör nåt som kräver fokusering ett tag så kan jag vara helt slut efter ett tag. Så tror 50% kan vara en bra start, så man kommer igång lite.
Sen var jag i kontakt med Försäkringskassan som har en bra lösning som heter "rese-ersättning", vilket innebär resor till och från jobbet. Idag ser min rese-dag ut enligt följande. Jag går en promenad på 10 minuter till station där jag tar tåg som tar 37 minuter. Väl i Uppsala går jag ett par minuter till busshållsplats för att ta stadsbussen i 5-10 minuter beroende på vilken buss som kommer först. Sen en promenad på ca 5 minuter från busshållsplats till kontoret. Och sen samma visa hemåt. Det är alltså dels lite gående. Inga jättesträckor när man är frisk & kry, men för mig är detta lååååånga sträckor för stunden. Sen ta mig på ett överfullt tåg & buss... känns idag inte på nåt sätt och vis överkomligt. Det skulle aldrig gå. Försäkringskassan har dock lösningen. "nån" hämtar upp mig hemma, skjutsar mig in till jobbet och "nån" hämtar mig sen och skjutsar hem mig. Min arbetsgivare betalar en självkostnad som ligger på ca 20 kr/resa, dvs 40kr/dag. Detta är en ypperlig möjlighet för mig att kunna ta mig in till kontoret 1-2 dagar/veckan i början. Träffa kollegor, ha möten osv. Skönt få träffa lite folk. Skönt komma ut lite. Men detta kommer nog bli först vecka 4-5 nånting. Måste gå godkänt från FK först oxå.
Så, nu har jag suttit länge nog. Dags för lite träning. Ni som har en liknande operation framför er som jag genomgått så kan jag bara säga, det kommer bli kanon... riktigt kanon! Idag fredag men ingen fredagsöl eller glas vin till maten. Har ju mina piller som inte samspelar så bra med alkohol. När jag slutat med mina piller så ska jag & min sambo dricka champagne. Köpte en flaska på Taxfreen när jag var till Oslo en vecka innan operation. För att fira att jag har fixat min operation samt att min sambo slutat ammat färdigt vår dotter. Skål! Snart alltså...
Jag har under de senaste dagarna inte behövt tagit mer smärtstillande än tidigare. Min sjukgymnastik går oförskämt lätt & bra och jag känner mig oerhört starkt i benet redan. Igår 10 dagar efter operation kunde jag gå utan kryckor och utan att halta det minsta... som om jag aldrig gjort en operation liksom. Jag kunde gå utan kryckor redan i måndags, alltså precis veckan efter operation men då haltade jag lite eftersom jag inte hade tillräcklig styrka i det opererade benet för att orka belasta det fullt ut. Men alltså inga problem att gå... överhuvudtaget. Stort. Så nu står mest kryckorna & övriga hjälpmedel jag skulle ha för att "klara mig" i hemmet. Jag klarar mig rätt bra själv. Det har gått så bra att man nästan skäms över att säga det... men jag tror nog att mitt utgångsläge bra positivt. Att jag var relativt vältränad. Inte överviktig. Envis. Samt att jag har en fantastisk sambo som vet allt om detta och som man kan fråga om allt så man inte "förstör" benet men generellt, belasta benet & var på benen så mkt du orkar, desto fortare kommer du tillbaka. Simple. Men ändå inte. Jag har varit uppe på benen oerhört mycket sista veckan & eftersom musklerna är lite klena så känns det på eftermiddagen.. Det är nästan som man sprungit en mil. Benen är helt slut. De kan skaka när man sätter sig ner. De värker. Det kryper i dom. Det känns... Men lösningen är inte att ligga till sängs hela dagen utan lösningen är piller. Jag har fått med mig tabletter hem för att orka göra min sjukgymnastik och för att orka hålla igång. Så träna och upp så mkt som möjligt & sen ta ett piller för att smärtan sen inte ska bli så farlig. Jag har tagit väldigt lite piller överlag men sista dagarna har jag tagit en "stöd-tablett" på eftermiddagen för att ta mig genom dessa muskelvärk som är en följd av träningen. Men va underbart att ha träningsvärk liksom :)
Ja det har gått oerhört bra för mig, men fick ett litet bakslag. På fredagen förra veckan, dvs 4 dagar efter operation hade jag ont i min högra arm. Den arm där de satte nålen vid operation. Armen var svullen. Den ömmade. Den var varm. Den var blå. Inte blå som svenska flaggan men lite mörkblå precis där mina blodådror gick... var som blåmärken precis vid ådrorna längs hela under armen. Shit... blodpropp? Det ska ju vara "vanligt" vid en sådan här operation men det tar man ju sprutor mot varje kväll.. Återigen, lucky to have a nurse at home :) Hon kollade och sa snabbt, du har fått "Trombofle bit"... Trombo-what? Det lät som ett påhittat ord.. men jag googlade och visst, samtliga symptom såg ut att stämma till pricken :) Tromboflebit översatt till svenska är alltså en inflammation i blodådrorna. Detta kan man få genom att man får in "skit" ¨i blodet via nålen de satt. Hon som satte nålen på mig var nån narkosläkare som var rätt arrogant. Hon stack mig först i armen men där perforerade hon ådran så hon fick göra ett nytt försök i handen. Jag är väldigt lättstucken så kändes märkligt att hon misslyckades på första försöket, har inte varit med om att nån misslyckats förut... men hursom, hon stack mig i handen istället & jag vet inte om det är olika hur man gör, men de ggr jag fått en nål satt så brukar de sprita området först, men det gjorde inte hon & jag tror det var därför jag fick min inflammation. Känns lite surt att det är något som kunde undviktits men samtidigt så har ju allt annat gått så jäkla bra att jag kan bjuda på detta. Det roliga är att under denna vecka har jag haft mycket mer ont i min arm än vad jag haft i min höft... jag är fortfarande inte bra i armen men nu är det inte så farligt längre & inget jag tänker på.
Jag har fortfarande inte varit ute men det beror mest på att det är jäkligt halt ute och för stunden jäkligt mycket snö. Hade det varit vår så hade jag nog tagit en del promenixer men det får vänta lite. Det mest förödande för min höft för stunden vore att jag ramlade... så det undviker jag gärna.
Pratade med chefen på jobbet igår. Jag sa att jag var rastlös. Jag har varit "ledig" 10 arbetsdagar varav 6 av dessa har jag tillbringat hemma med att variera sjukgymnastik och gångträning med att kolla på TV... rent krasst... går inte så jäkla mycket på tv på dagarna... Att sitta i soffan & bara glo verkar inte vara nåt för mig. Jag sa att jag vill börja jobba. Jag börjar på måndag. Min sjukskrivning är 2 månader och jag trodde visserligen inte jag skulle bli sjukskriven så länge men trodde samtidigt jag skulle vara sjukskriven lite längre än 2 veckor oxå :) Jag har det så bra att jag kan jobba hemifrån ska tilläggas. Mina arbetsredskap är min dator & min mobil. Med hjälp av det så kan jag jobba lika bra hemifrån som från jobbet. Lite trist inte surra massa skoj med mina härliga kollegor men ändå skönt kunna göra nåt vettigt & jobba lite även om det sker från samma miljö som jag tillbringat 24/7 senast två veckorna. Jag sa att vi testar med att jag jobbar 50% första veckan. Jag blir ju vansinnigt trött utav mina smärtstillande. Om jag gör nåt som kräver fokusering ett tag så kan jag vara helt slut efter ett tag. Så tror 50% kan vara en bra start, så man kommer igång lite.
Sen var jag i kontakt med Försäkringskassan som har en bra lösning som heter "rese-ersättning", vilket innebär resor till och från jobbet. Idag ser min rese-dag ut enligt följande. Jag går en promenad på 10 minuter till station där jag tar tåg som tar 37 minuter. Väl i Uppsala går jag ett par minuter till busshållsplats för att ta stadsbussen i 5-10 minuter beroende på vilken buss som kommer först. Sen en promenad på ca 5 minuter från busshållsplats till kontoret. Och sen samma visa hemåt. Det är alltså dels lite gående. Inga jättesträckor när man är frisk & kry, men för mig är detta lååååånga sträckor för stunden. Sen ta mig på ett överfullt tåg & buss... känns idag inte på nåt sätt och vis överkomligt. Det skulle aldrig gå. Försäkringskassan har dock lösningen. "nån" hämtar upp mig hemma, skjutsar mig in till jobbet och "nån" hämtar mig sen och skjutsar hem mig. Min arbetsgivare betalar en självkostnad som ligger på ca 20 kr/resa, dvs 40kr/dag. Detta är en ypperlig möjlighet för mig att kunna ta mig in till kontoret 1-2 dagar/veckan i början. Träffa kollegor, ha möten osv. Skönt få träffa lite folk. Skönt komma ut lite. Men detta kommer nog bli först vecka 4-5 nånting. Måste gå godkänt från FK först oxå.
Så, nu har jag suttit länge nog. Dags för lite träning. Ni som har en liknande operation framför er som jag genomgått så kan jag bara säga, det kommer bli kanon... riktigt kanon! Idag fredag men ingen fredagsöl eller glas vin till maten. Har ju mina piller som inte samspelar så bra med alkohol. När jag slutat med mina piller så ska jag & min sambo dricka champagne. Köpte en flaska på Taxfreen när jag var till Oslo en vecka innan operation. För att fira att jag har fixat min operation samt att min sambo slutat ammat färdigt vår dotter. Skål! Snart alltså...
måndag 4 februari 2013
Dag 6 efter operation - söndag
Snart en vecka sedan operation. Det har gått snabbt & det har gått framåt! Jag känner mig mycket starkare i benen redan. Nu orkar jag lyfta benet när jag ligger ner. Jag orkar dra upp benen i 90 grader när jag står upp. Jag kan gå några steg utan kryckor. Sjukt. Har inte behövt tagit några extra smärtstillande på länge. Jag tar min Tariniq tablett på morgonenvid kl 08.00 tillsammans med 2 alvedon på morgonen & samma på kvällen vid kl 20.00. That's it. Jäkligt skönt slippa ta maaaasssa piller som man annars gjort senaste 6 åren. Det känns bra & träningen går riktigt bra. Det enda som är lite trist är ju att jag inte varit utomhus på typ en vecka... förutom bilfärden hem men annars ingen frisk luft alls.... detta behöver man. Ser lite halvblek ut & funderar på att ta en stol & sätta mig ute på altanen. Bara sitta där & få frisk härlig luft! Eftersom det är snorhalt ute så finns det ingen tanke på att ge mig ut på promenad ännu men hade det varit barmark hade jag absolut kunna göra det. Känner mig rätt pigg & stark.
Apropå att sitta, det fungerar rätt hyfsat kortare stunder men sen får man ont i benet & höften... värker lite liksom. Men så är det med det mesta. Det funkar kortare stunder. Ligga ner är skönt, en liten stund men sen börjar det krypa i benen. Så lösningen på allt är att variera så mkt det går.
Nu ska jag ta & variera mig till lite sjukgymnastik igen för nu har jag suttit ner för länge för att mitt ben & höft ska tycka att det är ok :-)
Apropå att sitta, det fungerar rätt hyfsat kortare stunder men sen får man ont i benet & höften... värker lite liksom. Men så är det med det mesta. Det funkar kortare stunder. Ligga ner är skönt, en liten stund men sen börjar det krypa i benen. Så lösningen på allt är att variera så mkt det går.
Nu ska jag ta & variera mig till lite sjukgymnastik igen för nu har jag suttit ner för länge för att mitt ben & höft ska tycka att det är ok :-)
Dag 5 efter operationen
Fredagnatt blev sådär. Hade nog överansträngt mig igår. Får försöka ta det lite lugnare a'la "skynda långsamt" principen i fortsättningen. Jag vaknade vid 04.00 & tog alvedon & Oxynorm (snabbverkande morfin) & somnade om några timmar till. Hade ondare än jag haft tidigare men sånt får man räkna med. Idag lördag ska jag försöka göra övningarna men i lite mindre skala. Träningsprogrammen är ju generella, det är alltså likadana för mig som det är för Gösta 80, så måste ju ändå göra lite mer än vad de träningsprogrammen säger... men kanske inte överdriva :)
Det känns som om blårmärkena på benet har blivit ännu större & flera men det är säkert för att man ju börjat anstränga benet. Har fått nåt annat skumt på min högra arm. Kände att jag var öm i armen & när jag kollade på den så ser det ut som jag har blåmärken precis på mina blodådror + att armen är lite svullen & varm. Ingen jätteaning vad detta är men min sambo tror att det är tromboflebit, dvs en inflammerad blodpropp i ett ytligt blodkärl. Detta är helt ofarligt men händer när man sätter en nål & man får in lite skit i ådrorna. Jag har full känsel i hela armen & det domnar inte & blir det inte värre så är det lugnt.. så får hålla tummarna för det för nu vill jag fokusera på sjukgymnastiken & inte behöva åka in till sjukhuset igen för nån behandling. Just för att slippa blodpropp så tar jag en spruta i magen varje kväll, det ska jag göra under 10 dagar tror jag det var, så inte så jättelångt kvar.
Nu dags för lite sjukgymnastik igen!
Det känns som om blårmärkena på benet har blivit ännu större & flera men det är säkert för att man ju börjat anstränga benet. Har fått nåt annat skumt på min högra arm. Kände att jag var öm i armen & när jag kollade på den så ser det ut som jag har blåmärken precis på mina blodådror + att armen är lite svullen & varm. Ingen jätteaning vad detta är men min sambo tror att det är tromboflebit, dvs en inflammerad blodpropp i ett ytligt blodkärl. Detta är helt ofarligt men händer när man sätter en nål & man får in lite skit i ådrorna. Jag har full känsel i hela armen & det domnar inte & blir det inte värre så är det lugnt.. så får hålla tummarna för det för nu vill jag fokusera på sjukgymnastiken & inte behöva åka in till sjukhuset igen för nån behandling. Just för att slippa blodpropp så tar jag en spruta i magen varje kväll, det ska jag göra under 10 dagar tror jag det var, så inte så jättelångt kvar.
Nu dags för lite sjukgymnastik igen!
Dag 4 efter operation
Tiden går fort.. redan 4 dagar sedan jag opererade mig... Idag fredag & andra dagen jag är hemma. Natten har gått bra, sovit hyfsat måste jag säga. Skönt att få sova hemma oxå... Största problemet är att jag fortfarande sover uteslutande på rygg & jag vänder & vrider nog vanligtvis mig en del på nätterna men lite utav ett i-landsproblem i sammanhanget. Jag sover & jag sover rätt ok men tanke på att de för 4 dagar sedan kapade av mitt lårben, knackade in en titan-"pinne" och fixade massa andra "reservdelar" och sen "nitade" ihop såret med stora häftklammer (agraffer)...
Idag kom bror på besök, han kom förbi & hämtade mitt läkarintyg & kopierade det på jobbet.. Det är nåt som kan va bra att tänka på redan på sjukhuset. Fråga dom om du kan få några kopior på läkarintytget på en gång så slipper du fixa det sen när du kommer hem för du ska ju skicka både till arbetsgivare & till försäkringskassan.
Ja bror & hans sambo Mia kom förbi på en skvätt kaffe, skönt med sällskap som man känner igen efter uteslutande sett sjukhuspersonal i nästan en vecka även om de varit jäkligt trevliga på detta sjukhus. Mina äldre tvillingsöner kom hem till mig efter skolan oxå. Första gången jag träffade dom efter operationen. Vet dom varit oroliga för mig. De är ju ändå så pass stora att de förstår att operationen är en stor grej. Milo som är 3½ förstår inte på samma sätt utan har bara tyckt det varit trist att jag inte varit hemma. Äldre grabbarna ville se mitt ben, se mitt "plåster" som är ca 30 cm långt. Genom plåstret kan man se lite blod men inte så mycket och runt plåstret är man rätt blåslagen.. jag kommer eventuellt lägga ut en bild på detta, får se. Var lite orolig för vad sönerna skulle tycka om mitt ben & om de skulle bli "rädda" så fyllde i att det är ungefär som om man får en rejäl hockeytackling eller nåt... vet inte om det blev så mkt bättre när jag sa det men men de tyckte de såg rätt "häftigt" ut så det var nog lugnt.
Ja sjukgymnastiken fortsätter i allra högsta grad. Är lite väl irvig känner jag ibland & vill göra mer än vad jag kanske skulle göra. Jag har grundövningar som jag ska göra varannan timme. Det handlar om att få igång blodcirukulationen i benen så man inte får någon blodpropp mest. Ligga på rygg & trampa med fötterna & försöka dra upp hälen mot rumpan å såna saker.. Sedan har man fått ett extra program som handlar om att få tillbaka musklerna de har skurit i och då är det lite mer utmattande saker. Göra benböj, tåhävningar, dra upp knät mot magen osv... Dessa ska man göra 2-3 ggr per dag och när man gör dessa så blir man till en början iaf kallsvettig & rätt slut... men men det är bara bita ihop för gör man dessa så kommer man snabbare att komma tillbaka. Det är just detta som är dilemmat för mig. Jag kan möjligtvis vilja det fööör mkt, vilket innebär att jag gör dessa övningar dubbelt så ofta & dubbelt så många repetitioner när jag väl gör dom... Känner nu på kvällskvisten att jag är helt slut. Det har nog blivit för mycket. Nu blir det sängen & blicka fram emot morgondagen, lördag & allt ju :)
Idag kom bror på besök, han kom förbi & hämtade mitt läkarintyg & kopierade det på jobbet.. Det är nåt som kan va bra att tänka på redan på sjukhuset. Fråga dom om du kan få några kopior på läkarintytget på en gång så slipper du fixa det sen när du kommer hem för du ska ju skicka både till arbetsgivare & till försäkringskassan.
Ja bror & hans sambo Mia kom förbi på en skvätt kaffe, skönt med sällskap som man känner igen efter uteslutande sett sjukhuspersonal i nästan en vecka även om de varit jäkligt trevliga på detta sjukhus. Mina äldre tvillingsöner kom hem till mig efter skolan oxå. Första gången jag träffade dom efter operationen. Vet dom varit oroliga för mig. De är ju ändå så pass stora att de förstår att operationen är en stor grej. Milo som är 3½ förstår inte på samma sätt utan har bara tyckt det varit trist att jag inte varit hemma. Äldre grabbarna ville se mitt ben, se mitt "plåster" som är ca 30 cm långt. Genom plåstret kan man se lite blod men inte så mycket och runt plåstret är man rätt blåslagen.. jag kommer eventuellt lägga ut en bild på detta, får se. Var lite orolig för vad sönerna skulle tycka om mitt ben & om de skulle bli "rädda" så fyllde i att det är ungefär som om man får en rejäl hockeytackling eller nåt... vet inte om det blev så mkt bättre när jag sa det men men de tyckte de såg rätt "häftigt" ut så det var nog lugnt.
Ja sjukgymnastiken fortsätter i allra högsta grad. Är lite väl irvig känner jag ibland & vill göra mer än vad jag kanske skulle göra. Jag har grundövningar som jag ska göra varannan timme. Det handlar om att få igång blodcirukulationen i benen så man inte får någon blodpropp mest. Ligga på rygg & trampa med fötterna & försöka dra upp hälen mot rumpan å såna saker.. Sedan har man fått ett extra program som handlar om att få tillbaka musklerna de har skurit i och då är det lite mer utmattande saker. Göra benböj, tåhävningar, dra upp knät mot magen osv... Dessa ska man göra 2-3 ggr per dag och när man gör dessa så blir man till en början iaf kallsvettig & rätt slut... men men det är bara bita ihop för gör man dessa så kommer man snabbare att komma tillbaka. Det är just detta som är dilemmat för mig. Jag kan möjligtvis vilja det fööör mkt, vilket innebär att jag gör dessa övningar dubbelt så ofta & dubbelt så många repetitioner när jag väl gör dom... Känner nu på kvällskvisten att jag är helt slut. Det har nog blivit för mycket. Nu blir det sängen & blicka fram emot morgondagen, lördag & allt ju :)
fredag 1 februari 2013
Dag 3 efter operation (torsdag & hemgång)
Hejs!
Tänk va tiden går fort, tyckte de nyss jag blev inskriven & idag är det torsdag, 3 dagar har gått sen operationen och idag blir jag utskriven & får åka hem. Lycka.
Slocknade rätt sent igår igen... lite märkligt då jag borde vara skitsliten men jag har ju tagit en och annan powernap under dagen så när det är kväller har det blivit lite mer trassligt att somna... hursom. Inatt var första natten jag behövde ta extra smärtlindring. Jättemärkligt. Man pratar VAS-skala, alltså hur ont man har. Jag har haft 0 större delen, ibland har jag haft 1 eller 2 men aldrig mer. Detta är lite. Iaf efter en sån här operation tydligen. Inatt fick jag ringa på en sjuksköterska (Ulf hehehe...ja jag vet, dålig humor men ändå.. lite skoj).. klockan var nog runt 04.00 & jag var upp på toa en sväng. Bra dricka mycket och detta leder i sin tur till många toabesök.. men efter mitt toabesök kände jag... smärta.. inte nån toksmärta men mkt mer än tidigare och framförallt kändes det som det blev värre & värre sakta men säkert. Jag ringde & fick Oxynorm + 3 alvedon. Det tog 30 minuter sen började smärtan avta & jag somnade om. Vaknade vid 7 & de började förbereda frukost. På morgonen sa jag till sjuksköterskan (Ann) som alltid brukar komma in till mig på morgonen, hon verkar nån sorts ansvarig för det är hon som skrivit under alla mina papper & fixat med allt. Jag sa att jag tog en extra smärtstillande under natten. Jag frågade varför jag var tvungen till det nu men inte första natten? Givetvis berodde det på att jag nu varit uppe mkt mer och belastat benet mer och på så vis oxå fått ondare. MEN såklart att det är bra att jag varit uppe så pass mkt som jag varit men att tänka på att inte överanstränga mig bara.. Det är det som är lite svårt. Man vet inte hur mkt man kan belasta & träna under dagen då man märker först på natten eller dagen efter om det var för mycket eller inte... Sjukgymnasten sa att man ska öka sin träning succesivt men det är jäkligt svårt veta.. man får lära sig. När jag nämnde för sjuksköterskan att jag tagit en extra tablett morfin på natten sa hon att under alla år hon jobbat där så har hon aldrig varit med om någon som tagit så lite smärtstillande som jag hade gjort under min vistelse. Såklart jättebra om man slipper ha ont och ännu bättre om man slipper ta massa morfin för att slippa ha ont för dessa tabletter har ju såklart sina biverkningar oxå.. Jag måste ha en bra läkare + lite tur att min kropp reagerat så bra på operationen.
Min läkare var in till mig vid lunchtid och önskade mig lycka till med träningen samt att vi ses på återbesöket sen. Sen kom Ann in igen med maaaaasssa papper. Det var sjukskrivningspapper, papper jag ska visa till vårdcentralen i Tierp, papper jag ska visa till sjukgymnasten, papper jag ska visa i tullen om jag ska ut & flyga... ja + lite till papper :-).
Vid 13 kom in skjuts hemåt (ma & pa). Jag hade fått lite extra stöd smärtstillande av Ann en halvtimme innan jag skulle hem så jag inte skulle få så ont i bilen. Det tar ca 1½ timme hem för mig i bil & just den sittställningen man har i en bil är inte helt optimal... men det gick mycket bättre än vad jag nånsin trott.. var snart hemma & även om jag trivdes bra på sjukhuset, GUD så skönt vara hemma & träffa sin familj igen!!
Nu ska jag njuta av att vara hemma & sen fortsätta med min sjukgymnastik som jag hittills skött så bra. Idag känns det bra, idag är en bra dag. Hur morgondagen blir, det vet man aldrig...
Tänk va tiden går fort, tyckte de nyss jag blev inskriven & idag är det torsdag, 3 dagar har gått sen operationen och idag blir jag utskriven & får åka hem. Lycka.
Slocknade rätt sent igår igen... lite märkligt då jag borde vara skitsliten men jag har ju tagit en och annan powernap under dagen så när det är kväller har det blivit lite mer trassligt att somna... hursom. Inatt var första natten jag behövde ta extra smärtlindring. Jättemärkligt. Man pratar VAS-skala, alltså hur ont man har. Jag har haft 0 större delen, ibland har jag haft 1 eller 2 men aldrig mer. Detta är lite. Iaf efter en sån här operation tydligen. Inatt fick jag ringa på en sjuksköterska (Ulf hehehe...ja jag vet, dålig humor men ändå.. lite skoj).. klockan var nog runt 04.00 & jag var upp på toa en sväng. Bra dricka mycket och detta leder i sin tur till många toabesök.. men efter mitt toabesök kände jag... smärta.. inte nån toksmärta men mkt mer än tidigare och framförallt kändes det som det blev värre & värre sakta men säkert. Jag ringde & fick Oxynorm + 3 alvedon. Det tog 30 minuter sen började smärtan avta & jag somnade om. Vaknade vid 7 & de började förbereda frukost. På morgonen sa jag till sjuksköterskan (Ann) som alltid brukar komma in till mig på morgonen, hon verkar nån sorts ansvarig för det är hon som skrivit under alla mina papper & fixat med allt. Jag sa att jag tog en extra smärtstillande under natten. Jag frågade varför jag var tvungen till det nu men inte första natten? Givetvis berodde det på att jag nu varit uppe mkt mer och belastat benet mer och på så vis oxå fått ondare. MEN såklart att det är bra att jag varit uppe så pass mkt som jag varit men att tänka på att inte överanstränga mig bara.. Det är det som är lite svårt. Man vet inte hur mkt man kan belasta & träna under dagen då man märker först på natten eller dagen efter om det var för mycket eller inte... Sjukgymnasten sa att man ska öka sin träning succesivt men det är jäkligt svårt veta.. man får lära sig. När jag nämnde för sjuksköterskan att jag tagit en extra tablett morfin på natten sa hon att under alla år hon jobbat där så har hon aldrig varit med om någon som tagit så lite smärtstillande som jag hade gjort under min vistelse. Såklart jättebra om man slipper ha ont och ännu bättre om man slipper ta massa morfin för att slippa ha ont för dessa tabletter har ju såklart sina biverkningar oxå.. Jag måste ha en bra läkare + lite tur att min kropp reagerat så bra på operationen.
Min läkare var in till mig vid lunchtid och önskade mig lycka till med träningen samt att vi ses på återbesöket sen. Sen kom Ann in igen med maaaaasssa papper. Det var sjukskrivningspapper, papper jag ska visa till vårdcentralen i Tierp, papper jag ska visa till sjukgymnasten, papper jag ska visa i tullen om jag ska ut & flyga... ja + lite till papper :-).
Vid 13 kom in skjuts hemåt (ma & pa). Jag hade fått lite extra stöd smärtstillande av Ann en halvtimme innan jag skulle hem så jag inte skulle få så ont i bilen. Det tar ca 1½ timme hem för mig i bil & just den sittställningen man har i en bil är inte helt optimal... men det gick mycket bättre än vad jag nånsin trott.. var snart hemma & även om jag trivdes bra på sjukhuset, GUD så skönt vara hemma & träffa sin familj igen!!
Nu ska jag njuta av att vara hemma & sen fortsätta med min sjukgymnastik som jag hittills skött så bra. Idag känns det bra, idag är en bra dag. Hur morgondagen blir, det vet man aldrig...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)