Tiden rusar iväg, idag är det exakt 3 veckor sedan operationen. Känns dock som det är längre sen eftersom jag nu går utan kryckor, nästan helt slutat med smärtstillande (tar en morfintablett till natten) och mår rätt bra & känner mig allt piggare. Igår körde jag bil för första gången & det gick bra. Ska man ju inte göra förrän efter 6 veckor egentligen men det beror ju på hur starkt benet är & för mig fungerar det redan nu. Körde väldigt kort sträcka men kände mig lite trött & snurrig efter den lilla turen, så antar att intryck & koncentration tär på krafterna snabbt fortfarande.
Idag var jag till distriktsköterskan & tog bort agrafferna (nitarna) som höll ihop såret. Äret såg riktigt bra ut & det hade läkt fint och inga tecken på några konstigheter. Skönt. Så nu känner jag mig nästan som om det aldrig varit någon operation. Lite stel när jag suttit ner en sväng & blir trött av att gå längre sträckor men annars sjukt nöjd att man är så pass ok som man är endast 3 veckor efter operation. Var med och kollade på när äldsta sönerna spelade hockeycup i helgen. 4-5 timmar i en ishall kändes lite sådär i förhand, men gick excellente!
Jobbar fortfarande 50% denna vecka oxå men mest för att jag ska hinna med min sjukgymnastik + att jag även blir rätt trött av att jobba dessa 4 timmar... är nog en bit kvar till toppformen men tror det kommer gå fort...tanken är att jag ska komma iväg & motionscykla lite nu i eftermiddag, vore skönt att få svettas lite :)
måndag 18 februari 2013
lördag 9 februari 2013
Bild på benet 7 dagar efter operation
Ja jag har som sagt haft jäkligt tur så här långt med mitt opererade ben. Infektion i såret är det värsta som kan inträffa och det har jag klarat mig ifrån så här långt iaf. Så benet har varit "normalt" svullet och blått och med tanke på vad de pysslat med i benet så känns blåmärket rätt litet. Det är även blåmärken in mot ljumsken men en sådan bild skulle bli lite väl naken så den bjuder vi icke på. Visar denna bild iaf på mitt ben en vecka efter operation, så de som opereras kan se och jämföra. Kan säkert vara mindre och säkerligen mycket värre. This is me.
Nåt som man oroat sig för och som man hört är att det ena benet ska bli kortare eller längre än det andra efter operation. De kollar detta och försöker få benen jämnlånga men det är såklart svårt att få det exakt. Även här verkar jag haft en bra läkare som lyckats bra för jag kan inte känna att det skulle vara någon skillnad alls. Lucky me :)
Ha de gott!!
Ha de gott!!
fredag 8 februari 2013
Dag 7-11 efter operation
Hej va tiden går! Idag är det fredag och det är nu 11 dagar sedan operation och det har verkligen gått framåt!!!
Jag har under de senaste dagarna inte behövt tagit mer smärtstillande än tidigare. Min sjukgymnastik går oförskämt lätt & bra och jag känner mig oerhört starkt i benet redan. Igår 10 dagar efter operation kunde jag gå utan kryckor och utan att halta det minsta... som om jag aldrig gjort en operation liksom. Jag kunde gå utan kryckor redan i måndags, alltså precis veckan efter operation men då haltade jag lite eftersom jag inte hade tillräcklig styrka i det opererade benet för att orka belasta det fullt ut. Men alltså inga problem att gå... överhuvudtaget. Stort. Så nu står mest kryckorna & övriga hjälpmedel jag skulle ha för att "klara mig" i hemmet. Jag klarar mig rätt bra själv. Det har gått så bra att man nästan skäms över att säga det... men jag tror nog att mitt utgångsläge bra positivt. Att jag var relativt vältränad. Inte överviktig. Envis. Samt att jag har en fantastisk sambo som vet allt om detta och som man kan fråga om allt så man inte "förstör" benet men generellt, belasta benet & var på benen så mkt du orkar, desto fortare kommer du tillbaka. Simple. Men ändå inte. Jag har varit uppe på benen oerhört mycket sista veckan & eftersom musklerna är lite klena så känns det på eftermiddagen.. Det är nästan som man sprungit en mil. Benen är helt slut. De kan skaka när man sätter sig ner. De värker. Det kryper i dom. Det känns... Men lösningen är inte att ligga till sängs hela dagen utan lösningen är piller. Jag har fått med mig tabletter hem för att orka göra min sjukgymnastik och för att orka hålla igång. Så träna och upp så mkt som möjligt & sen ta ett piller för att smärtan sen inte ska bli så farlig. Jag har tagit väldigt lite piller överlag men sista dagarna har jag tagit en "stöd-tablett" på eftermiddagen för att ta mig genom dessa muskelvärk som är en följd av träningen. Men va underbart att ha träningsvärk liksom :)
Ja det har gått oerhört bra för mig, men fick ett litet bakslag. På fredagen förra veckan, dvs 4 dagar efter operation hade jag ont i min högra arm. Den arm där de satte nålen vid operation. Armen var svullen. Den ömmade. Den var varm. Den var blå. Inte blå som svenska flaggan men lite mörkblå precis där mina blodådror gick... var som blåmärken precis vid ådrorna längs hela under armen. Shit... blodpropp? Det ska ju vara "vanligt" vid en sådan här operation men det tar man ju sprutor mot varje kväll.. Återigen, lucky to have a nurse at home :) Hon kollade och sa snabbt, du har fått "Trombofle bit"... Trombo-what? Det lät som ett påhittat ord.. men jag googlade och visst, samtliga symptom såg ut att stämma till pricken :) Tromboflebit översatt till svenska är alltså en inflammation i blodådrorna. Detta kan man få genom att man får in "skit" ¨i blodet via nålen de satt. Hon som satte nålen på mig var nån narkosläkare som var rätt arrogant. Hon stack mig först i armen men där perforerade hon ådran så hon fick göra ett nytt försök i handen. Jag är väldigt lättstucken så kändes märkligt att hon misslyckades på första försöket, har inte varit med om att nån misslyckats förut... men hursom, hon stack mig i handen istället & jag vet inte om det är olika hur man gör, men de ggr jag fått en nål satt så brukar de sprita området först, men det gjorde inte hon & jag tror det var därför jag fick min inflammation. Känns lite surt att det är något som kunde undviktits men samtidigt så har ju allt annat gått så jäkla bra att jag kan bjuda på detta. Det roliga är att under denna vecka har jag haft mycket mer ont i min arm än vad jag haft i min höft... jag är fortfarande inte bra i armen men nu är det inte så farligt längre & inget jag tänker på.
Jag har fortfarande inte varit ute men det beror mest på att det är jäkligt halt ute och för stunden jäkligt mycket snö. Hade det varit vår så hade jag nog tagit en del promenixer men det får vänta lite. Det mest förödande för min höft för stunden vore att jag ramlade... så det undviker jag gärna.
Pratade med chefen på jobbet igår. Jag sa att jag var rastlös. Jag har varit "ledig" 10 arbetsdagar varav 6 av dessa har jag tillbringat hemma med att variera sjukgymnastik och gångträning med att kolla på TV... rent krasst... går inte så jäkla mycket på tv på dagarna... Att sitta i soffan & bara glo verkar inte vara nåt för mig. Jag sa att jag vill börja jobba. Jag börjar på måndag. Min sjukskrivning är 2 månader och jag trodde visserligen inte jag skulle bli sjukskriven så länge men trodde samtidigt jag skulle vara sjukskriven lite längre än 2 veckor oxå :) Jag har det så bra att jag kan jobba hemifrån ska tilläggas. Mina arbetsredskap är min dator & min mobil. Med hjälp av det så kan jag jobba lika bra hemifrån som från jobbet. Lite trist inte surra massa skoj med mina härliga kollegor men ändå skönt kunna göra nåt vettigt & jobba lite även om det sker från samma miljö som jag tillbringat 24/7 senast två veckorna. Jag sa att vi testar med att jag jobbar 50% första veckan. Jag blir ju vansinnigt trött utav mina smärtstillande. Om jag gör nåt som kräver fokusering ett tag så kan jag vara helt slut efter ett tag. Så tror 50% kan vara en bra start, så man kommer igång lite.
Sen var jag i kontakt med Försäkringskassan som har en bra lösning som heter "rese-ersättning", vilket innebär resor till och från jobbet. Idag ser min rese-dag ut enligt följande. Jag går en promenad på 10 minuter till station där jag tar tåg som tar 37 minuter. Väl i Uppsala går jag ett par minuter till busshållsplats för att ta stadsbussen i 5-10 minuter beroende på vilken buss som kommer först. Sen en promenad på ca 5 minuter från busshållsplats till kontoret. Och sen samma visa hemåt. Det är alltså dels lite gående. Inga jättesträckor när man är frisk & kry, men för mig är detta lååååånga sträckor för stunden. Sen ta mig på ett överfullt tåg & buss... känns idag inte på nåt sätt och vis överkomligt. Det skulle aldrig gå. Försäkringskassan har dock lösningen. "nån" hämtar upp mig hemma, skjutsar mig in till jobbet och "nån" hämtar mig sen och skjutsar hem mig. Min arbetsgivare betalar en självkostnad som ligger på ca 20 kr/resa, dvs 40kr/dag. Detta är en ypperlig möjlighet för mig att kunna ta mig in till kontoret 1-2 dagar/veckan i början. Träffa kollegor, ha möten osv. Skönt få träffa lite folk. Skönt komma ut lite. Men detta kommer nog bli först vecka 4-5 nånting. Måste gå godkänt från FK först oxå.
Så, nu har jag suttit länge nog. Dags för lite träning. Ni som har en liknande operation framför er som jag genomgått så kan jag bara säga, det kommer bli kanon... riktigt kanon! Idag fredag men ingen fredagsöl eller glas vin till maten. Har ju mina piller som inte samspelar så bra med alkohol. När jag slutat med mina piller så ska jag & min sambo dricka champagne. Köpte en flaska på Taxfreen när jag var till Oslo en vecka innan operation. För att fira att jag har fixat min operation samt att min sambo slutat ammat färdigt vår dotter. Skål! Snart alltså...
Jag har under de senaste dagarna inte behövt tagit mer smärtstillande än tidigare. Min sjukgymnastik går oförskämt lätt & bra och jag känner mig oerhört starkt i benet redan. Igår 10 dagar efter operation kunde jag gå utan kryckor och utan att halta det minsta... som om jag aldrig gjort en operation liksom. Jag kunde gå utan kryckor redan i måndags, alltså precis veckan efter operation men då haltade jag lite eftersom jag inte hade tillräcklig styrka i det opererade benet för att orka belasta det fullt ut. Men alltså inga problem att gå... överhuvudtaget. Stort. Så nu står mest kryckorna & övriga hjälpmedel jag skulle ha för att "klara mig" i hemmet. Jag klarar mig rätt bra själv. Det har gått så bra att man nästan skäms över att säga det... men jag tror nog att mitt utgångsläge bra positivt. Att jag var relativt vältränad. Inte överviktig. Envis. Samt att jag har en fantastisk sambo som vet allt om detta och som man kan fråga om allt så man inte "förstör" benet men generellt, belasta benet & var på benen så mkt du orkar, desto fortare kommer du tillbaka. Simple. Men ändå inte. Jag har varit uppe på benen oerhört mycket sista veckan & eftersom musklerna är lite klena så känns det på eftermiddagen.. Det är nästan som man sprungit en mil. Benen är helt slut. De kan skaka när man sätter sig ner. De värker. Det kryper i dom. Det känns... Men lösningen är inte att ligga till sängs hela dagen utan lösningen är piller. Jag har fått med mig tabletter hem för att orka göra min sjukgymnastik och för att orka hålla igång. Så träna och upp så mkt som möjligt & sen ta ett piller för att smärtan sen inte ska bli så farlig. Jag har tagit väldigt lite piller överlag men sista dagarna har jag tagit en "stöd-tablett" på eftermiddagen för att ta mig genom dessa muskelvärk som är en följd av träningen. Men va underbart att ha träningsvärk liksom :)
Ja det har gått oerhört bra för mig, men fick ett litet bakslag. På fredagen förra veckan, dvs 4 dagar efter operation hade jag ont i min högra arm. Den arm där de satte nålen vid operation. Armen var svullen. Den ömmade. Den var varm. Den var blå. Inte blå som svenska flaggan men lite mörkblå precis där mina blodådror gick... var som blåmärken precis vid ådrorna längs hela under armen. Shit... blodpropp? Det ska ju vara "vanligt" vid en sådan här operation men det tar man ju sprutor mot varje kväll.. Återigen, lucky to have a nurse at home :) Hon kollade och sa snabbt, du har fått "Trombofle bit"... Trombo-what? Det lät som ett påhittat ord.. men jag googlade och visst, samtliga symptom såg ut att stämma till pricken :) Tromboflebit översatt till svenska är alltså en inflammation i blodådrorna. Detta kan man få genom att man får in "skit" ¨i blodet via nålen de satt. Hon som satte nålen på mig var nån narkosläkare som var rätt arrogant. Hon stack mig först i armen men där perforerade hon ådran så hon fick göra ett nytt försök i handen. Jag är väldigt lättstucken så kändes märkligt att hon misslyckades på första försöket, har inte varit med om att nån misslyckats förut... men hursom, hon stack mig i handen istället & jag vet inte om det är olika hur man gör, men de ggr jag fått en nål satt så brukar de sprita området först, men det gjorde inte hon & jag tror det var därför jag fick min inflammation. Känns lite surt att det är något som kunde undviktits men samtidigt så har ju allt annat gått så jäkla bra att jag kan bjuda på detta. Det roliga är att under denna vecka har jag haft mycket mer ont i min arm än vad jag haft i min höft... jag är fortfarande inte bra i armen men nu är det inte så farligt längre & inget jag tänker på.
Jag har fortfarande inte varit ute men det beror mest på att det är jäkligt halt ute och för stunden jäkligt mycket snö. Hade det varit vår så hade jag nog tagit en del promenixer men det får vänta lite. Det mest förödande för min höft för stunden vore att jag ramlade... så det undviker jag gärna.
Pratade med chefen på jobbet igår. Jag sa att jag var rastlös. Jag har varit "ledig" 10 arbetsdagar varav 6 av dessa har jag tillbringat hemma med att variera sjukgymnastik och gångträning med att kolla på TV... rent krasst... går inte så jäkla mycket på tv på dagarna... Att sitta i soffan & bara glo verkar inte vara nåt för mig. Jag sa att jag vill börja jobba. Jag börjar på måndag. Min sjukskrivning är 2 månader och jag trodde visserligen inte jag skulle bli sjukskriven så länge men trodde samtidigt jag skulle vara sjukskriven lite längre än 2 veckor oxå :) Jag har det så bra att jag kan jobba hemifrån ska tilläggas. Mina arbetsredskap är min dator & min mobil. Med hjälp av det så kan jag jobba lika bra hemifrån som från jobbet. Lite trist inte surra massa skoj med mina härliga kollegor men ändå skönt kunna göra nåt vettigt & jobba lite även om det sker från samma miljö som jag tillbringat 24/7 senast två veckorna. Jag sa att vi testar med att jag jobbar 50% första veckan. Jag blir ju vansinnigt trött utav mina smärtstillande. Om jag gör nåt som kräver fokusering ett tag så kan jag vara helt slut efter ett tag. Så tror 50% kan vara en bra start, så man kommer igång lite.
Sen var jag i kontakt med Försäkringskassan som har en bra lösning som heter "rese-ersättning", vilket innebär resor till och från jobbet. Idag ser min rese-dag ut enligt följande. Jag går en promenad på 10 minuter till station där jag tar tåg som tar 37 minuter. Väl i Uppsala går jag ett par minuter till busshållsplats för att ta stadsbussen i 5-10 minuter beroende på vilken buss som kommer först. Sen en promenad på ca 5 minuter från busshållsplats till kontoret. Och sen samma visa hemåt. Det är alltså dels lite gående. Inga jättesträckor när man är frisk & kry, men för mig är detta lååååånga sträckor för stunden. Sen ta mig på ett överfullt tåg & buss... känns idag inte på nåt sätt och vis överkomligt. Det skulle aldrig gå. Försäkringskassan har dock lösningen. "nån" hämtar upp mig hemma, skjutsar mig in till jobbet och "nån" hämtar mig sen och skjutsar hem mig. Min arbetsgivare betalar en självkostnad som ligger på ca 20 kr/resa, dvs 40kr/dag. Detta är en ypperlig möjlighet för mig att kunna ta mig in till kontoret 1-2 dagar/veckan i början. Träffa kollegor, ha möten osv. Skönt få träffa lite folk. Skönt komma ut lite. Men detta kommer nog bli först vecka 4-5 nånting. Måste gå godkänt från FK först oxå.
Så, nu har jag suttit länge nog. Dags för lite träning. Ni som har en liknande operation framför er som jag genomgått så kan jag bara säga, det kommer bli kanon... riktigt kanon! Idag fredag men ingen fredagsöl eller glas vin till maten. Har ju mina piller som inte samspelar så bra med alkohol. När jag slutat med mina piller så ska jag & min sambo dricka champagne. Köpte en flaska på Taxfreen när jag var till Oslo en vecka innan operation. För att fira att jag har fixat min operation samt att min sambo slutat ammat färdigt vår dotter. Skål! Snart alltså...
måndag 4 februari 2013
Dag 6 efter operation - söndag
Snart en vecka sedan operation. Det har gått snabbt & det har gått framåt! Jag känner mig mycket starkare i benen redan. Nu orkar jag lyfta benet när jag ligger ner. Jag orkar dra upp benen i 90 grader när jag står upp. Jag kan gå några steg utan kryckor. Sjukt. Har inte behövt tagit några extra smärtstillande på länge. Jag tar min Tariniq tablett på morgonenvid kl 08.00 tillsammans med 2 alvedon på morgonen & samma på kvällen vid kl 20.00. That's it. Jäkligt skönt slippa ta maaaasssa piller som man annars gjort senaste 6 åren. Det känns bra & träningen går riktigt bra. Det enda som är lite trist är ju att jag inte varit utomhus på typ en vecka... förutom bilfärden hem men annars ingen frisk luft alls.... detta behöver man. Ser lite halvblek ut & funderar på att ta en stol & sätta mig ute på altanen. Bara sitta där & få frisk härlig luft! Eftersom det är snorhalt ute så finns det ingen tanke på att ge mig ut på promenad ännu men hade det varit barmark hade jag absolut kunna göra det. Känner mig rätt pigg & stark.
Apropå att sitta, det fungerar rätt hyfsat kortare stunder men sen får man ont i benet & höften... värker lite liksom. Men så är det med det mesta. Det funkar kortare stunder. Ligga ner är skönt, en liten stund men sen börjar det krypa i benen. Så lösningen på allt är att variera så mkt det går.
Nu ska jag ta & variera mig till lite sjukgymnastik igen för nu har jag suttit ner för länge för att mitt ben & höft ska tycka att det är ok :-)
Apropå att sitta, det fungerar rätt hyfsat kortare stunder men sen får man ont i benet & höften... värker lite liksom. Men så är det med det mesta. Det funkar kortare stunder. Ligga ner är skönt, en liten stund men sen börjar det krypa i benen. Så lösningen på allt är att variera så mkt det går.
Nu ska jag ta & variera mig till lite sjukgymnastik igen för nu har jag suttit ner för länge för att mitt ben & höft ska tycka att det är ok :-)
Dag 5 efter operationen
Fredagnatt blev sådär. Hade nog överansträngt mig igår. Får försöka ta det lite lugnare a'la "skynda långsamt" principen i fortsättningen. Jag vaknade vid 04.00 & tog alvedon & Oxynorm (snabbverkande morfin) & somnade om några timmar till. Hade ondare än jag haft tidigare men sånt får man räkna med. Idag lördag ska jag försöka göra övningarna men i lite mindre skala. Träningsprogrammen är ju generella, det är alltså likadana för mig som det är för Gösta 80, så måste ju ändå göra lite mer än vad de träningsprogrammen säger... men kanske inte överdriva :)
Det känns som om blårmärkena på benet har blivit ännu större & flera men det är säkert för att man ju börjat anstränga benet. Har fått nåt annat skumt på min högra arm. Kände att jag var öm i armen & när jag kollade på den så ser det ut som jag har blåmärken precis på mina blodådror + att armen är lite svullen & varm. Ingen jätteaning vad detta är men min sambo tror att det är tromboflebit, dvs en inflammerad blodpropp i ett ytligt blodkärl. Detta är helt ofarligt men händer när man sätter en nål & man får in lite skit i ådrorna. Jag har full känsel i hela armen & det domnar inte & blir det inte värre så är det lugnt.. så får hålla tummarna för det för nu vill jag fokusera på sjukgymnastiken & inte behöva åka in till sjukhuset igen för nån behandling. Just för att slippa blodpropp så tar jag en spruta i magen varje kväll, det ska jag göra under 10 dagar tror jag det var, så inte så jättelångt kvar.
Nu dags för lite sjukgymnastik igen!
Det känns som om blårmärkena på benet har blivit ännu större & flera men det är säkert för att man ju börjat anstränga benet. Har fått nåt annat skumt på min högra arm. Kände att jag var öm i armen & när jag kollade på den så ser det ut som jag har blåmärken precis på mina blodådror + att armen är lite svullen & varm. Ingen jätteaning vad detta är men min sambo tror att det är tromboflebit, dvs en inflammerad blodpropp i ett ytligt blodkärl. Detta är helt ofarligt men händer när man sätter en nål & man får in lite skit i ådrorna. Jag har full känsel i hela armen & det domnar inte & blir det inte värre så är det lugnt.. så får hålla tummarna för det för nu vill jag fokusera på sjukgymnastiken & inte behöva åka in till sjukhuset igen för nån behandling. Just för att slippa blodpropp så tar jag en spruta i magen varje kväll, det ska jag göra under 10 dagar tror jag det var, så inte så jättelångt kvar.
Nu dags för lite sjukgymnastik igen!
Dag 4 efter operation
Tiden går fort.. redan 4 dagar sedan jag opererade mig... Idag fredag & andra dagen jag är hemma. Natten har gått bra, sovit hyfsat måste jag säga. Skönt att få sova hemma oxå... Största problemet är att jag fortfarande sover uteslutande på rygg & jag vänder & vrider nog vanligtvis mig en del på nätterna men lite utav ett i-landsproblem i sammanhanget. Jag sover & jag sover rätt ok men tanke på att de för 4 dagar sedan kapade av mitt lårben, knackade in en titan-"pinne" och fixade massa andra "reservdelar" och sen "nitade" ihop såret med stora häftklammer (agraffer)...
Idag kom bror på besök, han kom förbi & hämtade mitt läkarintyg & kopierade det på jobbet.. Det är nåt som kan va bra att tänka på redan på sjukhuset. Fråga dom om du kan få några kopior på läkarintytget på en gång så slipper du fixa det sen när du kommer hem för du ska ju skicka både till arbetsgivare & till försäkringskassan.
Ja bror & hans sambo Mia kom förbi på en skvätt kaffe, skönt med sällskap som man känner igen efter uteslutande sett sjukhuspersonal i nästan en vecka även om de varit jäkligt trevliga på detta sjukhus. Mina äldre tvillingsöner kom hem till mig efter skolan oxå. Första gången jag träffade dom efter operationen. Vet dom varit oroliga för mig. De är ju ändå så pass stora att de förstår att operationen är en stor grej. Milo som är 3½ förstår inte på samma sätt utan har bara tyckt det varit trist att jag inte varit hemma. Äldre grabbarna ville se mitt ben, se mitt "plåster" som är ca 30 cm långt. Genom plåstret kan man se lite blod men inte så mycket och runt plåstret är man rätt blåslagen.. jag kommer eventuellt lägga ut en bild på detta, får se. Var lite orolig för vad sönerna skulle tycka om mitt ben & om de skulle bli "rädda" så fyllde i att det är ungefär som om man får en rejäl hockeytackling eller nåt... vet inte om det blev så mkt bättre när jag sa det men men de tyckte de såg rätt "häftigt" ut så det var nog lugnt.
Ja sjukgymnastiken fortsätter i allra högsta grad. Är lite väl irvig känner jag ibland & vill göra mer än vad jag kanske skulle göra. Jag har grundövningar som jag ska göra varannan timme. Det handlar om att få igång blodcirukulationen i benen så man inte får någon blodpropp mest. Ligga på rygg & trampa med fötterna & försöka dra upp hälen mot rumpan å såna saker.. Sedan har man fått ett extra program som handlar om att få tillbaka musklerna de har skurit i och då är det lite mer utmattande saker. Göra benböj, tåhävningar, dra upp knät mot magen osv... Dessa ska man göra 2-3 ggr per dag och när man gör dessa så blir man till en början iaf kallsvettig & rätt slut... men men det är bara bita ihop för gör man dessa så kommer man snabbare att komma tillbaka. Det är just detta som är dilemmat för mig. Jag kan möjligtvis vilja det fööör mkt, vilket innebär att jag gör dessa övningar dubbelt så ofta & dubbelt så många repetitioner när jag väl gör dom... Känner nu på kvällskvisten att jag är helt slut. Det har nog blivit för mycket. Nu blir det sängen & blicka fram emot morgondagen, lördag & allt ju :)
Idag kom bror på besök, han kom förbi & hämtade mitt läkarintyg & kopierade det på jobbet.. Det är nåt som kan va bra att tänka på redan på sjukhuset. Fråga dom om du kan få några kopior på läkarintytget på en gång så slipper du fixa det sen när du kommer hem för du ska ju skicka både till arbetsgivare & till försäkringskassan.
Ja bror & hans sambo Mia kom förbi på en skvätt kaffe, skönt med sällskap som man känner igen efter uteslutande sett sjukhuspersonal i nästan en vecka även om de varit jäkligt trevliga på detta sjukhus. Mina äldre tvillingsöner kom hem till mig efter skolan oxå. Första gången jag träffade dom efter operationen. Vet dom varit oroliga för mig. De är ju ändå så pass stora att de förstår att operationen är en stor grej. Milo som är 3½ förstår inte på samma sätt utan har bara tyckt det varit trist att jag inte varit hemma. Äldre grabbarna ville se mitt ben, se mitt "plåster" som är ca 30 cm långt. Genom plåstret kan man se lite blod men inte så mycket och runt plåstret är man rätt blåslagen.. jag kommer eventuellt lägga ut en bild på detta, får se. Var lite orolig för vad sönerna skulle tycka om mitt ben & om de skulle bli "rädda" så fyllde i att det är ungefär som om man får en rejäl hockeytackling eller nåt... vet inte om det blev så mkt bättre när jag sa det men men de tyckte de såg rätt "häftigt" ut så det var nog lugnt.
Ja sjukgymnastiken fortsätter i allra högsta grad. Är lite väl irvig känner jag ibland & vill göra mer än vad jag kanske skulle göra. Jag har grundövningar som jag ska göra varannan timme. Det handlar om att få igång blodcirukulationen i benen så man inte får någon blodpropp mest. Ligga på rygg & trampa med fötterna & försöka dra upp hälen mot rumpan å såna saker.. Sedan har man fått ett extra program som handlar om att få tillbaka musklerna de har skurit i och då är det lite mer utmattande saker. Göra benböj, tåhävningar, dra upp knät mot magen osv... Dessa ska man göra 2-3 ggr per dag och när man gör dessa så blir man till en början iaf kallsvettig & rätt slut... men men det är bara bita ihop för gör man dessa så kommer man snabbare att komma tillbaka. Det är just detta som är dilemmat för mig. Jag kan möjligtvis vilja det fööör mkt, vilket innebär att jag gör dessa övningar dubbelt så ofta & dubbelt så många repetitioner när jag väl gör dom... Känner nu på kvällskvisten att jag är helt slut. Det har nog blivit för mycket. Nu blir det sängen & blicka fram emot morgondagen, lördag & allt ju :)
fredag 1 februari 2013
Dag 3 efter operation (torsdag & hemgång)
Hejs!
Tänk va tiden går fort, tyckte de nyss jag blev inskriven & idag är det torsdag, 3 dagar har gått sen operationen och idag blir jag utskriven & får åka hem. Lycka.
Slocknade rätt sent igår igen... lite märkligt då jag borde vara skitsliten men jag har ju tagit en och annan powernap under dagen så när det är kväller har det blivit lite mer trassligt att somna... hursom. Inatt var första natten jag behövde ta extra smärtlindring. Jättemärkligt. Man pratar VAS-skala, alltså hur ont man har. Jag har haft 0 större delen, ibland har jag haft 1 eller 2 men aldrig mer. Detta är lite. Iaf efter en sån här operation tydligen. Inatt fick jag ringa på en sjuksköterska (Ulf hehehe...ja jag vet, dålig humor men ändå.. lite skoj).. klockan var nog runt 04.00 & jag var upp på toa en sväng. Bra dricka mycket och detta leder i sin tur till många toabesök.. men efter mitt toabesök kände jag... smärta.. inte nån toksmärta men mkt mer än tidigare och framförallt kändes det som det blev värre & värre sakta men säkert. Jag ringde & fick Oxynorm + 3 alvedon. Det tog 30 minuter sen började smärtan avta & jag somnade om. Vaknade vid 7 & de började förbereda frukost. På morgonen sa jag till sjuksköterskan (Ann) som alltid brukar komma in till mig på morgonen, hon verkar nån sorts ansvarig för det är hon som skrivit under alla mina papper & fixat med allt. Jag sa att jag tog en extra smärtstillande under natten. Jag frågade varför jag var tvungen till det nu men inte första natten? Givetvis berodde det på att jag nu varit uppe mkt mer och belastat benet mer och på så vis oxå fått ondare. MEN såklart att det är bra att jag varit uppe så pass mkt som jag varit men att tänka på att inte överanstränga mig bara.. Det är det som är lite svårt. Man vet inte hur mkt man kan belasta & träna under dagen då man märker först på natten eller dagen efter om det var för mycket eller inte... Sjukgymnasten sa att man ska öka sin träning succesivt men det är jäkligt svårt veta.. man får lära sig. När jag nämnde för sjuksköterskan att jag tagit en extra tablett morfin på natten sa hon att under alla år hon jobbat där så har hon aldrig varit med om någon som tagit så lite smärtstillande som jag hade gjort under min vistelse. Såklart jättebra om man slipper ha ont och ännu bättre om man slipper ta massa morfin för att slippa ha ont för dessa tabletter har ju såklart sina biverkningar oxå.. Jag måste ha en bra läkare + lite tur att min kropp reagerat så bra på operationen.
Min läkare var in till mig vid lunchtid och önskade mig lycka till med träningen samt att vi ses på återbesöket sen. Sen kom Ann in igen med maaaaasssa papper. Det var sjukskrivningspapper, papper jag ska visa till vårdcentralen i Tierp, papper jag ska visa till sjukgymnasten, papper jag ska visa i tullen om jag ska ut & flyga... ja + lite till papper :-).
Vid 13 kom in skjuts hemåt (ma & pa). Jag hade fått lite extra stöd smärtstillande av Ann en halvtimme innan jag skulle hem så jag inte skulle få så ont i bilen. Det tar ca 1½ timme hem för mig i bil & just den sittställningen man har i en bil är inte helt optimal... men det gick mycket bättre än vad jag nånsin trott.. var snart hemma & även om jag trivdes bra på sjukhuset, GUD så skönt vara hemma & träffa sin familj igen!!
Nu ska jag njuta av att vara hemma & sen fortsätta med min sjukgymnastik som jag hittills skött så bra. Idag känns det bra, idag är en bra dag. Hur morgondagen blir, det vet man aldrig...
Tänk va tiden går fort, tyckte de nyss jag blev inskriven & idag är det torsdag, 3 dagar har gått sen operationen och idag blir jag utskriven & får åka hem. Lycka.
Slocknade rätt sent igår igen... lite märkligt då jag borde vara skitsliten men jag har ju tagit en och annan powernap under dagen så när det är kväller har det blivit lite mer trassligt att somna... hursom. Inatt var första natten jag behövde ta extra smärtlindring. Jättemärkligt. Man pratar VAS-skala, alltså hur ont man har. Jag har haft 0 större delen, ibland har jag haft 1 eller 2 men aldrig mer. Detta är lite. Iaf efter en sån här operation tydligen. Inatt fick jag ringa på en sjuksköterska (Ulf hehehe...ja jag vet, dålig humor men ändå.. lite skoj).. klockan var nog runt 04.00 & jag var upp på toa en sväng. Bra dricka mycket och detta leder i sin tur till många toabesök.. men efter mitt toabesök kände jag... smärta.. inte nån toksmärta men mkt mer än tidigare och framförallt kändes det som det blev värre & värre sakta men säkert. Jag ringde & fick Oxynorm + 3 alvedon. Det tog 30 minuter sen började smärtan avta & jag somnade om. Vaknade vid 7 & de började förbereda frukost. På morgonen sa jag till sjuksköterskan (Ann) som alltid brukar komma in till mig på morgonen, hon verkar nån sorts ansvarig för det är hon som skrivit under alla mina papper & fixat med allt. Jag sa att jag tog en extra smärtstillande under natten. Jag frågade varför jag var tvungen till det nu men inte första natten? Givetvis berodde det på att jag nu varit uppe mkt mer och belastat benet mer och på så vis oxå fått ondare. MEN såklart att det är bra att jag varit uppe så pass mkt som jag varit men att tänka på att inte överanstränga mig bara.. Det är det som är lite svårt. Man vet inte hur mkt man kan belasta & träna under dagen då man märker först på natten eller dagen efter om det var för mycket eller inte... Sjukgymnasten sa att man ska öka sin träning succesivt men det är jäkligt svårt veta.. man får lära sig. När jag nämnde för sjuksköterskan att jag tagit en extra tablett morfin på natten sa hon att under alla år hon jobbat där så har hon aldrig varit med om någon som tagit så lite smärtstillande som jag hade gjort under min vistelse. Såklart jättebra om man slipper ha ont och ännu bättre om man slipper ta massa morfin för att slippa ha ont för dessa tabletter har ju såklart sina biverkningar oxå.. Jag måste ha en bra läkare + lite tur att min kropp reagerat så bra på operationen.
Min läkare var in till mig vid lunchtid och önskade mig lycka till med träningen samt att vi ses på återbesöket sen. Sen kom Ann in igen med maaaaasssa papper. Det var sjukskrivningspapper, papper jag ska visa till vårdcentralen i Tierp, papper jag ska visa till sjukgymnasten, papper jag ska visa i tullen om jag ska ut & flyga... ja + lite till papper :-).
Vid 13 kom in skjuts hemåt (ma & pa). Jag hade fått lite extra stöd smärtstillande av Ann en halvtimme innan jag skulle hem så jag inte skulle få så ont i bilen. Det tar ca 1½ timme hem för mig i bil & just den sittställningen man har i en bil är inte helt optimal... men det gick mycket bättre än vad jag nånsin trott.. var snart hemma & även om jag trivdes bra på sjukhuset, GUD så skönt vara hemma & träffa sin familj igen!!
Nu ska jag njuta av att vara hemma & sen fortsätta med min sjukgymnastik som jag hittills skött så bra. Idag känns det bra, idag är en bra dag. Hur morgondagen blir, det vet man aldrig...
torsdag 31 januari 2013
Dag 2 efter operation (onsdag)
Andra natten efter operation avklarad. Bättre än första även om den var rätt ok. Nu var man inte lina orolig som första natten. Såret såg bra ut, jag har inte haft nån nämnbar smärta på ena gårdagen & jag känner mig oförskämt pigg... Jag har redan från början varit helt inställd på en liten men viktig punkt:
• Komma upp ur sängen & stödja på benet så fort som möjligt, no matter what... Fixar man detta är mycket vunnit redan från början. Detta gör att protesen "sätter sig", att magen kommer igång trots morfinpreparaten, man får mer aptit vilket i sin tur leder till mer energi samt att man undviker blodproppar i allt högre grad... Kommer man inte upp direkt så blir uppförsbacken allt jobbigare.. Så upp & "skutta"! Ät ordentligt, hur ska du annars orka med detta? Och ta smärtstillande ifall du får ont så du kan fortsätta med din sjukgymnastik för den är AO.
Ja idag onsdag. Om allt ser bra ut kan man få åka hem redan idag men jag känner att jag gärna stannar en natt till. Läkaren var förvånad jag inte hade ondare. Att jag klarar mig så bra på morgon & kvällsdosen. Jag har haft mkt smärta senaste åren & är visserligen van med att känna lite men nu... Nej jag har inte ont. Jag hade sagt till. Läkaren sa att min protes inte är cementerad i lårbenet, det gör man inte på yngre patienter. Detta gör dock att dessa patienter får mer smärta än de som får en cementerad protes. Och att jag inte hade smärta gjorde honom förvånad men samtidigt glad; han hade helt enkelt gjort ett väldigt bra jobb! Det som däremot är gjort på mig som man tidigare inte gjort är att man använder ett nytt material till höftskålen, en plast man inte använt tidigare. Denna plastskål cementeras dock & själva livslängden på detta nya material är väldigt mkt längre än det material man använt tidigare vilket innebär att livslängden på protesen är längre idag än bara för nåt år sen :-)
Nåt jag dock tänkt på gällande denna op. & vägen tillbaka... Den hade varit väldigt mkt tuffare om man vore överviktig. Jag är 1.81 m lång & väger 78 kg & är i hyfsad fysisk form. JAG tycker ändå det är tufft ta mig ur sängen osv... Att då bära på massa extravikt skulle såklart göra detta mkt värre.. Så se till att komma i form till dagen för operationen så blir uppförsbacken inte lika brant..
Idag fick jag träffa en ny sjukgymnast. Jätteduktig & pedagogisk. Fanns inga dumma frågor & hon berättade det man ville veta fast man själv inte ens visste vad man ville veta. Jag fick övningar, nya övningar. Inga värsting övningar på pappret men shit va de var tuffare i praktiken.. Att stående lyfta sitt opererade ben med knät uppåt... Svårt förklara men med tanke på att benet känns som det väger 700 kg så var detta nästan skrattretande tufft... Det är tydligen både i lårmuskeln men framförallt i rumpmuskeln som de skurit vid operation. Det är nu dags att återbilda dessa trasiga muskelfibrer.. Och det är lättare sagt än gjort. Fick även lära mig gå i trappor med kryckorna. Mycket lättare än vad det låter. Allt kändes jättebra & efter ennes genomgång gjorde jag träningsprogrammet ytterligare 2 ggr enligt hennes noteringar. Det kändes bra men man blev riktigt trött av övningarna.. Man blir trött av att bara stå upp i mer än 30 minuter, även om man står stilla.. Så visst känns det som en lång väg tillbaka men det finns inga alternativ eller genvägar, bara bita ihop, var disciplinerad & träna.
Dagen fortsätter så. Träna, ta sig ur sängen & gå på toa, äta, kolla blodvärdet (järnvärdet) osv.. Dagen rinner iväg snabbare än man kan tänka sig.. Mina blodvärden har legat på 138-140 hela tiden vilket är riktigt bra efter denna sorts operation där man tappar mycket blod. Så även där, "turen" på min sida.
Vid kl 20 kom de in med kvällsdosen av medicinen. Eftersom man slumrat en kort sväng efter lunch så är jag inte jättetrött på kvällen.. Pratar med min sambo länge. Längtar efter mina barn, har 4 st så mycket att längta till. Min sambo berättade att Milo 3 år sagt nåt igår som får ens hjärta att le. Han vet jag ligger på sjukhus men har inte frågar mycket efter mig. Min sambo märker dock att han funderar en del över pappan.. När de kom hem från förskolan igår & Julia skulle ta av han skor & kläder i hallen & det var blött på golvet sa han "pappa brukar alltid låta mig få stå på hans fötter när han tar av mig skorna & det är blött på golvet..."... Såna små saker... Jag tänker knappt på att jag gör så men det stämmer.. Jag ställer honom alltid på mina fötter så han inte ska bli blöt om sina.. Och detta banala är så viktigt för honom, det är nåt som pappa gör... Så fin. Pratade även per telefon med mina äldsta söner, tvillinggrabbar som blir 10 år i år! Det märkes de varit oroliga för mig så undvek gärna ämnet att jag opererat mig & pratade hockey istället, underbara grabbar. Och just detta tror jag är en viktig del för mig, att ha nån att komma hem till. Nån som bryr sig om mig & som vill ha mig up & going så fort som möjligt. Det är en stark drivkraft om nåt! Så använd det på rätt sätt & skapa motivation för att göra vägen tillbaka lättare!
Nu dags sova. Klockan är närmare 24 igen.. Håller tummarna för en bra natt. Sista natten på sjukhus, imorrn hemgång!!
• Komma upp ur sängen & stödja på benet så fort som möjligt, no matter what... Fixar man detta är mycket vunnit redan från början. Detta gör att protesen "sätter sig", att magen kommer igång trots morfinpreparaten, man får mer aptit vilket i sin tur leder till mer energi samt att man undviker blodproppar i allt högre grad... Kommer man inte upp direkt så blir uppförsbacken allt jobbigare.. Så upp & "skutta"! Ät ordentligt, hur ska du annars orka med detta? Och ta smärtstillande ifall du får ont så du kan fortsätta med din sjukgymnastik för den är AO.
Ja idag onsdag. Om allt ser bra ut kan man få åka hem redan idag men jag känner att jag gärna stannar en natt till. Läkaren var förvånad jag inte hade ondare. Att jag klarar mig så bra på morgon & kvällsdosen. Jag har haft mkt smärta senaste åren & är visserligen van med att känna lite men nu... Nej jag har inte ont. Jag hade sagt till. Läkaren sa att min protes inte är cementerad i lårbenet, det gör man inte på yngre patienter. Detta gör dock att dessa patienter får mer smärta än de som får en cementerad protes. Och att jag inte hade smärta gjorde honom förvånad men samtidigt glad; han hade helt enkelt gjort ett väldigt bra jobb! Det som däremot är gjort på mig som man tidigare inte gjort är att man använder ett nytt material till höftskålen, en plast man inte använt tidigare. Denna plastskål cementeras dock & själva livslängden på detta nya material är väldigt mkt längre än det material man använt tidigare vilket innebär att livslängden på protesen är längre idag än bara för nåt år sen :-)
Nåt jag dock tänkt på gällande denna op. & vägen tillbaka... Den hade varit väldigt mkt tuffare om man vore överviktig. Jag är 1.81 m lång & väger 78 kg & är i hyfsad fysisk form. JAG tycker ändå det är tufft ta mig ur sängen osv... Att då bära på massa extravikt skulle såklart göra detta mkt värre.. Så se till att komma i form till dagen för operationen så blir uppförsbacken inte lika brant..
Idag fick jag träffa en ny sjukgymnast. Jätteduktig & pedagogisk. Fanns inga dumma frågor & hon berättade det man ville veta fast man själv inte ens visste vad man ville veta. Jag fick övningar, nya övningar. Inga värsting övningar på pappret men shit va de var tuffare i praktiken.. Att stående lyfta sitt opererade ben med knät uppåt... Svårt förklara men med tanke på att benet känns som det väger 700 kg så var detta nästan skrattretande tufft... Det är tydligen både i lårmuskeln men framförallt i rumpmuskeln som de skurit vid operation. Det är nu dags att återbilda dessa trasiga muskelfibrer.. Och det är lättare sagt än gjort. Fick även lära mig gå i trappor med kryckorna. Mycket lättare än vad det låter. Allt kändes jättebra & efter ennes genomgång gjorde jag träningsprogrammet ytterligare 2 ggr enligt hennes noteringar. Det kändes bra men man blev riktigt trött av övningarna.. Man blir trött av att bara stå upp i mer än 30 minuter, även om man står stilla.. Så visst känns det som en lång väg tillbaka men det finns inga alternativ eller genvägar, bara bita ihop, var disciplinerad & träna.
Dagen fortsätter så. Träna, ta sig ur sängen & gå på toa, äta, kolla blodvärdet (järnvärdet) osv.. Dagen rinner iväg snabbare än man kan tänka sig.. Mina blodvärden har legat på 138-140 hela tiden vilket är riktigt bra efter denna sorts operation där man tappar mycket blod. Så även där, "turen" på min sida.
Vid kl 20 kom de in med kvällsdosen av medicinen. Eftersom man slumrat en kort sväng efter lunch så är jag inte jättetrött på kvällen.. Pratar med min sambo länge. Längtar efter mina barn, har 4 st så mycket att längta till. Min sambo berättade att Milo 3 år sagt nåt igår som får ens hjärta att le. Han vet jag ligger på sjukhus men har inte frågar mycket efter mig. Min sambo märker dock att han funderar en del över pappan.. När de kom hem från förskolan igår & Julia skulle ta av han skor & kläder i hallen & det var blött på golvet sa han "pappa brukar alltid låta mig få stå på hans fötter när han tar av mig skorna & det är blött på golvet..."... Såna små saker... Jag tänker knappt på att jag gör så men det stämmer.. Jag ställer honom alltid på mina fötter så han inte ska bli blöt om sina.. Och detta banala är så viktigt för honom, det är nåt som pappa gör... Så fin. Pratade även per telefon med mina äldsta söner, tvillinggrabbar som blir 10 år i år! Det märkes de varit oroliga för mig så undvek gärna ämnet att jag opererat mig & pratade hockey istället, underbara grabbar. Och just detta tror jag är en viktig del för mig, att ha nån att komma hem till. Nån som bryr sig om mig & som vill ha mig up & going så fort som möjligt. Det är en stark drivkraft om nåt! Så använd det på rätt sätt & skapa motivation för att göra vägen tillbaka lättare!
Nu dags sova. Klockan är närmare 24 igen.. Håller tummarna för en bra natt. Sista natten på sjukhus, imorrn hemgång!!
onsdag 30 januari 2013
Dag 1 efter operation
Tänk, nu är operationen äntligen genomförd.. känns lite surrealistisk, att det inte är på riktigt... men det påminner benet en om ganska snabbt :-) Första natten efter operation, ja hur var den? Att bara kunna ligga på rygg en hel natt utan att kunna röra sig speciellt mkt ÄR ingen hit, så är det bara... Jag vet hur gravida kvinnor önskar över allt annat att de kunde ligga på rygg i slutet på graviditeten, att de längtar efter det.. Ja gräset är alltid grönare på andra sidan :-) jag skulle SÅ gärna bara vilja kunna vända på mig i sängen, byta ställning bara för en liten mikro-sekund... För att ligga i samma ställning hela tiden, gud det kryper i benen & i rumpan & man måste fokusera på nåt annat så man inte tappar det helt... Men i det stora hela, att ligga oskönt några dagar.. Det kan man leva med :-)
Hur är det med smärtan då? Ja dom är väldigt måna om att man inte ska ha ont... Det är inte "kom igen & bit ihop, det känns att opereras"... Inget sånt men däremot, du ska inte tro du ska ligga i sängen med smärtstillande & "softa", du ska UPP på ditt opererade ben/höft. Du ska fixa det själv. Där är dom hårda som värsta militärpolisen... Men det är ju för att det är så det är vetenskapligt bevisat att DETTA funkar, att det är så man ska göra för att höften ska komma igång så fort som möjligt. Men ibland undrar man... Verkligen... Jag har ju förmånen att ha en sambo som genom ödets ironi jobbar på ortopeden på akademiska sjukhuset i Uppsala.. Hon stöter dagligen på patienter som genomgått samma operation som mig. Klientelen där är dock nåååågot äldre än vad de är på denna klinik då det verkar vara många yngre här... Hursom, hon vet hur det funkar... Att det för gemene man låter märkligt att man ska upp på ett ben där man för mindre än ett dygn sen kapat lårbenet & satt in en titanhöft... Men att man ska upp, detta gör såklart inte jobbet lättare för sjuksköterskorna som helt motsägelsefullt säger att man ska upp & stå på detta ben.. Men här känner man ju, ok dom har detta som jobb & dom VET vad som funkar men ändå hör jag hur personen i rummet bredvid inte vill gå ur sängen för "då går höften sönder"... Så typiskt att inte förlita sig på de som faktiskt jobbar med detta & att det enda de vill är att du ska komma tillbaka till "livet" så fort som möjligt.. Hade dom sagt till mig att det är bra om du kan gå utan kryckor så hade jag förlitat mig på dom & gjort det, så e det bara...
Ja kom ut på ett sidospår där, men var jag menade är att det känns jäkligt märkligt gå på ett ben som de nyligen kapat..helt enkelt..
Dagen började med att jag vaknade vid 6.30 men inte efter 7 timmars djup & härlig sömn men iaf rätt hyfsad sömn med tanke på omständigheterna. Fick dagens morgon tabletter som består utav 3 Alvedon + 1 tablett Targiniq som är en starkt smärtstillande tablett.. Detta klarar jag mig faktiskt på hela dagen. Skulle jag få värk så kompletterar dom med Oxynorm men har inte behövt detta än så länge.
Efter frukosten vid 7.30 då drog dom katetern så nu ska jag fixa gå på toa själv.. Skrämmande men samtidigt motiverande! Vid 9.30 var det dags att för första gången på egen hand (dock med sjuksyster bredvi) att ta sig ur sängen själv & gå på toa... Att ta dig upp ur sängen.. Att DET skulle vara världens projekt, vem hade kunnat föreställa sig... Men oj.. Sicket projekt... Den opererade sidan väger BLY.. Svårt förklara men benet är sååå tungt. Fick förklarat av sjuksyster att de har skurit sönder musklerna i låret för att komma åt vid operationen & det tar tid för muskelfibrerna att återbildas.. Därför har man ingen som helst ork att förflytta benet med dess muskler utan man får hitta andra lösningar att flytta på benet. Hasa ut till sidan av sängen, låt det opererade benet försiktigt komma utanför kanten så det kommer ner på golvet (aj detta känns) och se till att inte böja dig framåt utan luta dig lite bakåt eftersom du inte där böja den opererade höftleden i mer än 90 grader... Ta sedan det friska benet & kom i sittande ställning i sängen med det opererade benet fortfarande rakt... Nu har det gått 5 minuter att komma hit... Få på dig skorna (Foppa tofflor) & ta kryckorna för att dra dig upp till stående... Japp då har typ 10 minuter gått... Sen när man väl kommr upp på kryckorna så är det rätt lugnt. Ta sig fram på kryckorna är inte det luriga utan det är att komma i & ur sängen. Det tar minst lika lång tid att komma ner i sängen igen som att komma upp, typ en halvtimme allt som allt... Och det är önskvärt att komma upp varannan timme även om nöden (toan) inte kräver det... Så under tiden man ligger i sängen ska man göra lite sjukgymnast övning för att hålla igång blodcirkulationen så man inte får en blodpropp & det vill man ju gärna undvika :-) så speciellt mkt vila mellan uppstigningarna blir det inte..
Eftersom min första uppstigning gick så himla bra så blev jag lite övermodig andra gången... Fick för mig att gå en sväng i korridoren... Kort sväng, 25-30 meter totalt... Men guuuuud... Blev kallsvettig, illamående & snurrig när jag kom tillbaka till rummet... Och då måste jag ändå lösa att komma ner liggande i sängen innan jag kan återhämta mig igen... Puh... Det var en pärs & 3:e uppstigningen tog jag det lite lignare igen :-) sjuksystrarna sa till mig att skynda långsamt, att hitta medelvägen & inte överdriva min aktivitet,. Det är att hitta just medelvägen som är det svåra, att hitta en belastning som är lagom...
Vid 12 är det lunch & det är viktigt då i sig energi så jag åt upp allt & här var det ingen halvan sjukhus mat utan riiiiktigt gott!! Efter maten blev jag trött & slumrade en 45 minuter & sen blev det kaffe... Guuuud så gott... Fick även en muffins av Jörgen som tyckte jag varit så duktig & förtjänat den... Gillar belöningssystem barnsligt mycket :-)
Så fortsatte dagen,. Upp varannan timme & sjukgymnastik i sängen.. Dagen går faktiskt förvånansvärt fort... Trodde jag skulle blir sjukt rastlös men det är mer eller mindre hela tiden nåt att göra :-)
Vid 21 kom de in med kvällsmedicinen, samma som på morgonkvisten & det klarade jag mig på hela natten :-)
Just ja, läkaren som gjort operationen kom in & kollade till mig. Han sa att belastningsytan på höften helt saknade brosk så han förstod att jag måste haft riktigt ont.. Även om jag själv vet hur ont jag haft så känns det ändå skönt höra läkare bekräfta detta för mig... Att det var riktigt illa... Men nu är det fixat!!
Jag har ett jätteplåster över såret. Har två runda blodfläcksr som ser ut som två skotthål som syns genom plåstret.. Det är en del blått & svullet oxå men inte så himla farligt... Ser rätt ok ut!
Läggdags men svårt sova.. Man kan säkert få nåt sömnpiller men väljer att klara mig utan. Tror kroppen är så trött ändå att jag lär slockna iaf... Kollar lite på tv & vid 24 slocknar jag... Taggad inför morgondagen... Eventuellt får jag åka hem redan imorrn då de tycker mina framsteg hittills varit väldigt goda men rent mentalt vettetusan om jag är redo.. Vi får se hur morgondagen blir & vad jag själv känner & vad mina fina läkare/sjukgymnast/sjuksköterskor tycker... Vi sover på det!!
Hur är det med smärtan då? Ja dom är väldigt måna om att man inte ska ha ont... Det är inte "kom igen & bit ihop, det känns att opereras"... Inget sånt men däremot, du ska inte tro du ska ligga i sängen med smärtstillande & "softa", du ska UPP på ditt opererade ben/höft. Du ska fixa det själv. Där är dom hårda som värsta militärpolisen... Men det är ju för att det är så det är vetenskapligt bevisat att DETTA funkar, att det är så man ska göra för att höften ska komma igång så fort som möjligt. Men ibland undrar man... Verkligen... Jag har ju förmånen att ha en sambo som genom ödets ironi jobbar på ortopeden på akademiska sjukhuset i Uppsala.. Hon stöter dagligen på patienter som genomgått samma operation som mig. Klientelen där är dock nåååågot äldre än vad de är på denna klinik då det verkar vara många yngre här... Hursom, hon vet hur det funkar... Att det för gemene man låter märkligt att man ska upp på ett ben där man för mindre än ett dygn sen kapat lårbenet & satt in en titanhöft... Men att man ska upp, detta gör såklart inte jobbet lättare för sjuksköterskorna som helt motsägelsefullt säger att man ska upp & stå på detta ben.. Men här känner man ju, ok dom har detta som jobb & dom VET vad som funkar men ändå hör jag hur personen i rummet bredvid inte vill gå ur sängen för "då går höften sönder"... Så typiskt att inte förlita sig på de som faktiskt jobbar med detta & att det enda de vill är att du ska komma tillbaka till "livet" så fort som möjligt.. Hade dom sagt till mig att det är bra om du kan gå utan kryckor så hade jag förlitat mig på dom & gjort det, så e det bara...
Ja kom ut på ett sidospår där, men var jag menade är att det känns jäkligt märkligt gå på ett ben som de nyligen kapat..helt enkelt..
Dagen började med att jag vaknade vid 6.30 men inte efter 7 timmars djup & härlig sömn men iaf rätt hyfsad sömn med tanke på omständigheterna. Fick dagens morgon tabletter som består utav 3 Alvedon + 1 tablett Targiniq som är en starkt smärtstillande tablett.. Detta klarar jag mig faktiskt på hela dagen. Skulle jag få värk så kompletterar dom med Oxynorm men har inte behövt detta än så länge.
Efter frukosten vid 7.30 då drog dom katetern så nu ska jag fixa gå på toa själv.. Skrämmande men samtidigt motiverande! Vid 9.30 var det dags att för första gången på egen hand (dock med sjuksyster bredvi) att ta sig ur sängen själv & gå på toa... Att ta dig upp ur sängen.. Att DET skulle vara världens projekt, vem hade kunnat föreställa sig... Men oj.. Sicket projekt... Den opererade sidan väger BLY.. Svårt förklara men benet är sååå tungt. Fick förklarat av sjuksyster att de har skurit sönder musklerna i låret för att komma åt vid operationen & det tar tid för muskelfibrerna att återbildas.. Därför har man ingen som helst ork att förflytta benet med dess muskler utan man får hitta andra lösningar att flytta på benet. Hasa ut till sidan av sängen, låt det opererade benet försiktigt komma utanför kanten så det kommer ner på golvet (aj detta känns) och se till att inte böja dig framåt utan luta dig lite bakåt eftersom du inte där böja den opererade höftleden i mer än 90 grader... Ta sedan det friska benet & kom i sittande ställning i sängen med det opererade benet fortfarande rakt... Nu har det gått 5 minuter att komma hit... Få på dig skorna (Foppa tofflor) & ta kryckorna för att dra dig upp till stående... Japp då har typ 10 minuter gått... Sen när man väl kommr upp på kryckorna så är det rätt lugnt. Ta sig fram på kryckorna är inte det luriga utan det är att komma i & ur sängen. Det tar minst lika lång tid att komma ner i sängen igen som att komma upp, typ en halvtimme allt som allt... Och det är önskvärt att komma upp varannan timme även om nöden (toan) inte kräver det... Så under tiden man ligger i sängen ska man göra lite sjukgymnast övning för att hålla igång blodcirkulationen så man inte får en blodpropp & det vill man ju gärna undvika :-) så speciellt mkt vila mellan uppstigningarna blir det inte..
Eftersom min första uppstigning gick så himla bra så blev jag lite övermodig andra gången... Fick för mig att gå en sväng i korridoren... Kort sväng, 25-30 meter totalt... Men guuuuud... Blev kallsvettig, illamående & snurrig när jag kom tillbaka till rummet... Och då måste jag ändå lösa att komma ner liggande i sängen innan jag kan återhämta mig igen... Puh... Det var en pärs & 3:e uppstigningen tog jag det lite lignare igen :-) sjuksystrarna sa till mig att skynda långsamt, att hitta medelvägen & inte överdriva min aktivitet,. Det är att hitta just medelvägen som är det svåra, att hitta en belastning som är lagom...
Vid 12 är det lunch & det är viktigt då i sig energi så jag åt upp allt & här var det ingen halvan sjukhus mat utan riiiiktigt gott!! Efter maten blev jag trött & slumrade en 45 minuter & sen blev det kaffe... Guuuud så gott... Fick även en muffins av Jörgen som tyckte jag varit så duktig & förtjänat den... Gillar belöningssystem barnsligt mycket :-)
Så fortsatte dagen,. Upp varannan timme & sjukgymnastik i sängen.. Dagen går faktiskt förvånansvärt fort... Trodde jag skulle blir sjukt rastlös men det är mer eller mindre hela tiden nåt att göra :-)
Vid 21 kom de in med kvällsmedicinen, samma som på morgonkvisten & det klarade jag mig på hela natten :-)
Just ja, läkaren som gjort operationen kom in & kollade till mig. Han sa att belastningsytan på höften helt saknade brosk så han förstod att jag måste haft riktigt ont.. Även om jag själv vet hur ont jag haft så känns det ändå skönt höra läkare bekräfta detta för mig... Att det var riktigt illa... Men nu är det fixat!!
Jag har ett jätteplåster över såret. Har två runda blodfläcksr som ser ut som två skotthål som syns genom plåstret.. Det är en del blått & svullet oxå men inte så himla farligt... Ser rätt ok ut!
Läggdags men svårt sova.. Man kan säkert få nåt sömnpiller men väljer att klara mig utan. Tror kroppen är så trött ändå att jag lär slockna iaf... Kollar lite på tv & vid 24 slocknar jag... Taggad inför morgondagen... Eventuellt får jag åka hem redan imorrn då de tycker mina framsteg hittills varit väldigt goda men rent mentalt vettetusan om jag är redo.. Vi får se hur morgondagen blir & vad jag själv känner & vad mina fina läkare/sjukgymnast/sjuksköterskor tycker... Vi sover på det!!
tisdag 29 januari 2013
Operationen färdig!!
Nu. Är. Operationen. GJORD!!
Men tar det från början :-)
Steg upp vid 6-snåret, duschade med Descutan rn sista gång, kollade mobilen. inga missade samtal om inställd operation... Kom ihåg att INTE äta frukost... blev skjutsad till t-banan & påbörjade färden, hela tiden med mobilen i högsta hugg ifall de ringer att operationen blir inställd... Men inget samtal, tack & lov!
Kom fram till Ortopediska Huset i Globen-området 30 min innan inskrivningen men gick dit direkt. Det var som att checka-in på ett hotell. Väl mottagen. Fick sitta ner 2 minuter innan någon ropar "men välkommen Ronnie, vad trevligt du är här!" Nån jag känner? Nope, bara världens trevligaste undersköterska Jörgen som visade mig till mitt rum. En riktigt sån glad positiv trevlig kille som man blev polare med på en gång.. Mitt rum... Ja inte som på ett allmänt sjukhus där man ska dela rum med massa andra äldre som håller en vaken hela natten... Inte här. Inte ens nära. Eget rum, stort eget rum. Superskön säng, egen TV, utsikt över Globen, fönster precis ovanför Söderstadion, fotbollsarenan där Hammarby Bajen lirar sina hemmamatcher. Hade det varit fotbollssäsongen hade jag haft VIP-plats till matchen! :-) riktigt trevligt sjukhus mao!
Inskriven & nu börjar det. Får svida om till trevliga obligatoriska sjukhus"rocken". Får medicin, smärtstillande & lugnande - standardmedicin. Packar upp mina saker, här ska jag bo några 4 dagar :-) de satte nål & informerade mig om dagens upplägg, väldigt bra... Narkosläkare kommer in & hälsar, ortopedläkaren kommer in & informerar & ritar på min höft som ska opereras. Han informerar att det är 2 innan mig & sen min tur, efter lunch runt kl 13... Jag lägger mig vilar, är riktigt trött.. Kan vara medicinen jag fick tidigare som börjar göra sitt :-)
Strax efter kl 13, narkosläkare kommer & hämtar mig.. Vi går ner tillsammans & han informerar mig att de söver sina patienter vid en sån här operation. Jag kommer få lugnande som gör jag somnar. De ska sätts ryggmärgsbedövning men när detta görs har jag tydligen redan slocknat :-) sista jag kommer ihåg är att de kopplar in lugnande i min nål, sen svart... Medan jag sover så sätter de ryggmärgsbedövning, "spänner" fast mig i "skruvstädet" & sen kör de igång med plåtverkstaden....
Vaknar upp på uppvaket, ligger ett helt gäng där... Gamla som unga men många i min ålder uppfattar jag det som. En kille född 78 ligger nära, hockeyspelare, oklart klubb men gjort sin sista match.. Som jag, slut på idrott på allvar, nu motion på hobby-nivå istället.. Han verkar inte bitter, har väl oxå haft tid smälta detta & accepterat sitt "öde". Klockan är runt 17 tycker min dimmiga blick uppfatta. Jag känner inget från naveln & neråt... Läskigt, man tänker "tänk om nåt gått fel & man är förlamad"...Man tänker på de som varit med om olyckor & fått ett sådant besked.. Oerhört svårt föreställa dig hur man skule reagera... Jag försöker för allt i världen vicka på mina tår, men helt omöjligt... Folk säger att "nu kan jag vicka på mina tår & jag kan spänna rumpan"; då är man redo komma upp på avdelningen.. Lyxigt... Fler & fler åker upp... Jag känner fortfarande inte av benen.. Klockan går... Klockan blir 19, jag har halvslumrat lite till & från men svårt koppla av, många tankar.. Sista killen åker upp, slänger några tröstande ord på en riktig söder-dialekt "det är lugnt grabben, helt plötsligt funkar benen igen, snart din dags, ses uppe i dagrummet sen".. Trevlig söderkis. Jag känner mig positivare då jag precis innan tänkt att jag aldrig får åka upp till avdelningen. Jag får skvallertidningar av personalen för att få tiden att gå. Känner mig lite kallsvettig & sjuksköterskan säger glatt, tecken på att bedövningen är på väg ur kroppen... Kl 20, jag kan spänna mina lår, jag kan vicka på mina tår!! Glädje inombords. Nu åker jag upp till avdelningar... Lycka :-)
Kollar mobilen, många sms om lyckönskningar... Det värmer. Börjar med att ringa sambo, skönt höra hennes röst. Hör min lilla Vilma i bakgrunden, hon vaknade när jag ringt, mysigt höra hennes jollrande :-) nästa samtal till enn nervös mamma. Pa svarade, lugn som alltid på rösten, frågade hur det gått & pratar & jämför upplevelser. Han fick en njure av min bror för 1 år sen... "Jaha, så var det för mig oxå. Jaha nej usch jag hade ingen aptit alls efter min operation..." Skönt höra pappas lugna stämma. Han räcker över telefon till Ma. Glad över höra min röst. Hon har varit väldigt orolig, det hörs men såklart lättad höra min röst & att allt gått bra. Jag har fått km kvällsfika, kaffe & grejor, riktigt gott!!! Skickar sms till de som undrat hur det gått. Får många roliga sms tillbaka, ligger här & är rätt nöjd med livet. Operationen gjord. Jag mår bra. NU börjar vägen tillbaka. En väg med träning men framförallt utan nervsmärta.. Jag kollar på tv till sena kvällen, uppspelt & svårt sova. Personalen kommer & tittar till mig & allt känns kanon. Får nån tablett & somnar vid 24-tiden... Imorgon börjar det, imorrn får man "känna efter" hur benet känns...sover oroligt men ändå gott.. Så gott man kan sova på rygg :-)
Men tar det från början :-)
Steg upp vid 6-snåret, duschade med Descutan rn sista gång, kollade mobilen. inga missade samtal om inställd operation... Kom ihåg att INTE äta frukost... blev skjutsad till t-banan & påbörjade färden, hela tiden med mobilen i högsta hugg ifall de ringer att operationen blir inställd... Men inget samtal, tack & lov!
Kom fram till Ortopediska Huset i Globen-området 30 min innan inskrivningen men gick dit direkt. Det var som att checka-in på ett hotell. Väl mottagen. Fick sitta ner 2 minuter innan någon ropar "men välkommen Ronnie, vad trevligt du är här!" Nån jag känner? Nope, bara världens trevligaste undersköterska Jörgen som visade mig till mitt rum. En riktigt sån glad positiv trevlig kille som man blev polare med på en gång.. Mitt rum... Ja inte som på ett allmänt sjukhus där man ska dela rum med massa andra äldre som håller en vaken hela natten... Inte här. Inte ens nära. Eget rum, stort eget rum. Superskön säng, egen TV, utsikt över Globen, fönster precis ovanför Söderstadion, fotbollsarenan där Hammarby Bajen lirar sina hemmamatcher. Hade det varit fotbollssäsongen hade jag haft VIP-plats till matchen! :-) riktigt trevligt sjukhus mao!
Inskriven & nu börjar det. Får svida om till trevliga obligatoriska sjukhus"rocken". Får medicin, smärtstillande & lugnande - standardmedicin. Packar upp mina saker, här ska jag bo några 4 dagar :-) de satte nål & informerade mig om dagens upplägg, väldigt bra... Narkosläkare kommer in & hälsar, ortopedläkaren kommer in & informerar & ritar på min höft som ska opereras. Han informerar att det är 2 innan mig & sen min tur, efter lunch runt kl 13... Jag lägger mig vilar, är riktigt trött.. Kan vara medicinen jag fick tidigare som börjar göra sitt :-)
Strax efter kl 13, narkosläkare kommer & hämtar mig.. Vi går ner tillsammans & han informerar mig att de söver sina patienter vid en sån här operation. Jag kommer få lugnande som gör jag somnar. De ska sätts ryggmärgsbedövning men när detta görs har jag tydligen redan slocknat :-) sista jag kommer ihåg är att de kopplar in lugnande i min nål, sen svart... Medan jag sover så sätter de ryggmärgsbedövning, "spänner" fast mig i "skruvstädet" & sen kör de igång med plåtverkstaden....
Vaknar upp på uppvaket, ligger ett helt gäng där... Gamla som unga men många i min ålder uppfattar jag det som. En kille född 78 ligger nära, hockeyspelare, oklart klubb men gjort sin sista match.. Som jag, slut på idrott på allvar, nu motion på hobby-nivå istället.. Han verkar inte bitter, har väl oxå haft tid smälta detta & accepterat sitt "öde". Klockan är runt 17 tycker min dimmiga blick uppfatta. Jag känner inget från naveln & neråt... Läskigt, man tänker "tänk om nåt gått fel & man är förlamad"...Man tänker på de som varit med om olyckor & fått ett sådant besked.. Oerhört svårt föreställa dig hur man skule reagera... Jag försöker för allt i världen vicka på mina tår, men helt omöjligt... Folk säger att "nu kan jag vicka på mina tår & jag kan spänna rumpan"; då är man redo komma upp på avdelningen.. Lyxigt... Fler & fler åker upp... Jag känner fortfarande inte av benen.. Klockan går... Klockan blir 19, jag har halvslumrat lite till & från men svårt koppla av, många tankar.. Sista killen åker upp, slänger några tröstande ord på en riktig söder-dialekt "det är lugnt grabben, helt plötsligt funkar benen igen, snart din dags, ses uppe i dagrummet sen".. Trevlig söderkis. Jag känner mig positivare då jag precis innan tänkt att jag aldrig får åka upp till avdelningen. Jag får skvallertidningar av personalen för att få tiden att gå. Känner mig lite kallsvettig & sjuksköterskan säger glatt, tecken på att bedövningen är på väg ur kroppen... Kl 20, jag kan spänna mina lår, jag kan vicka på mina tår!! Glädje inombords. Nu åker jag upp till avdelningar... Lycka :-)
Kollar mobilen, många sms om lyckönskningar... Det värmer. Börjar med att ringa sambo, skönt höra hennes röst. Hör min lilla Vilma i bakgrunden, hon vaknade när jag ringt, mysigt höra hennes jollrande :-) nästa samtal till enn nervös mamma. Pa svarade, lugn som alltid på rösten, frågade hur det gått & pratar & jämför upplevelser. Han fick en njure av min bror för 1 år sen... "Jaha, så var det för mig oxå. Jaha nej usch jag hade ingen aptit alls efter min operation..." Skönt höra pappas lugna stämma. Han räcker över telefon till Ma. Glad över höra min röst. Hon har varit väldigt orolig, det hörs men såklart lättad höra min röst & att allt gått bra. Jag har fått km kvällsfika, kaffe & grejor, riktigt gott!!! Skickar sms till de som undrat hur det gått. Får många roliga sms tillbaka, ligger här & är rätt nöjd med livet. Operationen gjord. Jag mår bra. NU börjar vägen tillbaka. En väg med träning men framförallt utan nervsmärta.. Jag kollar på tv till sena kvällen, uppspelt & svårt sova. Personalen kommer & tittar till mig & allt känns kanon. Får nån tablett & somnar vid 24-tiden... Imorgon börjar det, imorrn får man "känna efter" hur benet känns...sover oroligt men ändå gott.. Så gott man kan sova på rygg :-)
söndag 27 januari 2013
Imorgon. Ska. Det. Ske.
Ja då är det dags igen.. Kvällen för operationen. Har varit i detta läge förut. Förra gången blev det inställt. Nu håller jag tummarna att det blir av. Duschat med Descutan, tänkt på ALLT. Allt är packat. Allt är förberett. Dags krypa ner i sängen strax. Broder ringde precis, önskade lycka till. Det värmer. Sover hos svärfar som bor i Sthlm så blir det hyfsat nära imorgon bitti när jag ska in. Värsta familjemiddagen blev det, 16 pers, mycket barn. Fina barn. Man blir lugn inför morgondagen.. Är inte orolig för själva operationen utan mer nervös att den inte blir av, det oroar mig mer... Verkar som om Vilma 6 månader känner på sig nåt, vägrar sova trots klockan är 22.20..
Har laddat om ipoden, det blev Swedish House Mafia istället... Bring me luck guys :-) nu blir det 4:ans söndags film. Liam Neeson i Taken, bra film som får en att tänka på annat. Imorrn gäller det. Imorrn ska det bli av. Nu några timmars sömn, tidigt imorrn, men jag får vila sen. Jag kommer kunna sova en hel natt utan smärta sen. Inte direkt, men sen... Längtar :-)
Nästa inlägg handlar förhoppningsvis om hur operationen gått. Om starten på "vägen tillbaka"....
Har laddat om ipoden, det blev Swedish House Mafia istället... Bring me luck guys :-) nu blir det 4:ans söndags film. Liam Neeson i Taken, bra film som får en att tänka på annat. Imorrn gäller det. Imorrn ska det bli av. Nu några timmars sömn, tidigt imorrn, men jag får vila sen. Jag kommer kunna sova en hel natt utan smärta sen. Inte direkt, men sen... Längtar :-)
Nästa inlägg handlar förhoppningsvis om hur operationen gått. Om starten på "vägen tillbaka"....
måndag 21 januari 2013
Pre-operativt besök på "nya" sjukhuset...
Så, då har jag varit på besök på det sjukhus som jag nu fått tid hos för operation.. Det blir alltså en privat klinik som heter Ortopediska Huset och som ligger direkt vid Globen. Första intrycket av lokalerna är att det är lite skillnad på privata sjukhus & allmänna... såg mer ut som ett hotell tyckte jag.. så det känns rätt bra :) Träffade även för första gången den läkare som ska genomföra operationen. Han hade jobbat med detta i 20 år och även utbildad folk i området under några år i England. Det kändes som han hade bra koll på läget & var trevlig så kommer bli kanon. Han berättatde om ett nytt "material" som nu är godkänt att använda när man sätter in en höftledsprotes. Detta material håller längre vilket innebär att man öka längden på protesens hållbarhet med ca 5-10 år, vilket såklart är kanon för mig. Så istället för 10-15 år så håller denna runt 20 år. Sen när man behöver byta denna så verkar själva bytet inte lika avancerat som det är idag + att utveklingen säkerligen gått framåt ytterligare när det blir dags igen.
Träffade även narkosläkaren, himla trevlig kille i min ålder. Han berättade mer utförligt vad jag kan förvänta mig dagen för operation men även därefter. Vänligt bra info då man känner sig helt ulämnad i övrigt.. På Akademiska där jag skulle opererats fick jag inte mycket info alls... när jag tänker efter, fick faktiskt ingen som helst info om själva operationsdagen och vad som skulle hända förutom att jag "någongång under dagen skulle bli opererad"... så denna privata klinik kändes riktigt bra. Det märkliga med informationen från denna klnik var dock att jag kunde fortsätta med mina nuvarande smärtstillande fram till 4 dagar innan operation.. Alltså inte fram till 14 dagar innan operation. För mig är ju detta obeskrivligt trevligt. Jag slipper alltså de där "weeks of hell" som istället bara blir "4 days of hell", helt ok :) Märkligt dock att det kan skilja sig på olika sjukhus.. men men...
I väntrummet träffade jag på en fotbollstränare som varit väldigt framgångsrik med bla Djurgården. Har svårt att se honom på Akademiska... nästan alla "blivande" patienter jag såg i väntrum och dylikt var killar som såg ut att vara runt 40 strecket och i god form förutom nån äldre som kändes lika "missplaced" som jag kände mig på Akademiska... Detta har ju kliniken fått kritik för, att de via vårdgarantin tagit emot mestadels yngre friska människor, men för mig är det ju perfekt. Jag får en läkare som är van att operera idrottskador.
Så nu är det precis en vecka kvar till operationen idag. Jag var nog mer förberedd förra gången när operationen blev inställd än vad jag är nu... Supermkt på jobbet, ska till Oslo på kundbesök på onsdag & sista arbetsdag på fredag och määääängder att göra. Det kan dock va bra för då funderar jag inte lika mkt på operationen. Sen har jag fått för mig (med hjälp av min sambo) att göra om sönernas rum hemma... två rum som ska göras om massor. Detta projekt tar jag på mig sista veckan innan operation.. men samma sak där... då tänker jag inte så mkt på själva operation. Men som sagt, lite mycke nu men snart får jag inte göra annat än att träna sjukgymnastik & vila så lika bra passa på ! :)
Imorse fick jag en idé att köra ett spinningpass såhär sista dagarna innan operationen.. för att ha en målbild till att komma tillbaka till sen... kanske vore nåt... ska bara försöka hinna med det ozå ;)
Träffade även narkosläkaren, himla trevlig kille i min ålder. Han berättade mer utförligt vad jag kan förvänta mig dagen för operation men även därefter. Vänligt bra info då man känner sig helt ulämnad i övrigt.. På Akademiska där jag skulle opererats fick jag inte mycket info alls... när jag tänker efter, fick faktiskt ingen som helst info om själva operationsdagen och vad som skulle hända förutom att jag "någongång under dagen skulle bli opererad"... så denna privata klinik kändes riktigt bra. Det märkliga med informationen från denna klnik var dock att jag kunde fortsätta med mina nuvarande smärtstillande fram till 4 dagar innan operation.. Alltså inte fram till 14 dagar innan operation. För mig är ju detta obeskrivligt trevligt. Jag slipper alltså de där "weeks of hell" som istället bara blir "4 days of hell", helt ok :) Märkligt dock att det kan skilja sig på olika sjukhus.. men men...
I väntrummet träffade jag på en fotbollstränare som varit väldigt framgångsrik med bla Djurgården. Har svårt att se honom på Akademiska... nästan alla "blivande" patienter jag såg i väntrum och dylikt var killar som såg ut att vara runt 40 strecket och i god form förutom nån äldre som kändes lika "missplaced" som jag kände mig på Akademiska... Detta har ju kliniken fått kritik för, att de via vårdgarantin tagit emot mestadels yngre friska människor, men för mig är det ju perfekt. Jag får en läkare som är van att operera idrottskador.
Så nu är det precis en vecka kvar till operationen idag. Jag var nog mer förberedd förra gången när operationen blev inställd än vad jag är nu... Supermkt på jobbet, ska till Oslo på kundbesök på onsdag & sista arbetsdag på fredag och määääängder att göra. Det kan dock va bra för då funderar jag inte lika mkt på operationen. Sen har jag fått för mig (med hjälp av min sambo) att göra om sönernas rum hemma... två rum som ska göras om massor. Detta projekt tar jag på mig sista veckan innan operation.. men samma sak där... då tänker jag inte så mkt på själva operation. Men som sagt, lite mycke nu men snart får jag inte göra annat än att träna sjukgymnastik & vila så lika bra passa på ! :)
Imorse fick jag en idé att köra ett spinningpass såhär sista dagarna innan operationen.. för att ha en målbild till att komma tillbaka till sen... kanske vore nåt... ska bara försöka hinna med det ozå ;)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)