Andra natten efter operation avklarad. Bättre än första även om den var rätt ok. Nu var man inte lina orolig som första natten. Såret såg bra ut, jag har inte haft nån nämnbar smärta på ena gårdagen & jag känner mig oförskämt pigg... Jag har redan från början varit helt inställd på en liten men viktig punkt:
• Komma upp ur sängen & stödja på benet så fort som möjligt, no matter what... Fixar man detta är mycket vunnit redan från början. Detta gör att protesen "sätter sig", att magen kommer igång trots morfinpreparaten, man får mer aptit vilket i sin tur leder till mer energi samt att man undviker blodproppar i allt högre grad... Kommer man inte upp direkt så blir uppförsbacken allt jobbigare.. Så upp & "skutta"! Ät ordentligt, hur ska du annars orka med detta? Och ta smärtstillande ifall du får ont så du kan fortsätta med din sjukgymnastik för den är AO.
Ja idag onsdag. Om allt ser bra ut kan man få åka hem redan idag men jag känner att jag gärna stannar en natt till. Läkaren var förvånad jag inte hade ondare. Att jag klarar mig så bra på morgon & kvällsdosen. Jag har haft mkt smärta senaste åren & är visserligen van med att känna lite men nu... Nej jag har inte ont. Jag hade sagt till. Läkaren sa att min protes inte är cementerad i lårbenet, det gör man inte på yngre patienter. Detta gör dock att dessa patienter får mer smärta än de som får en cementerad protes. Och att jag inte hade smärta gjorde honom förvånad men samtidigt glad; han hade helt enkelt gjort ett väldigt bra jobb! Det som däremot är gjort på mig som man tidigare inte gjort är att man använder ett nytt material till höftskålen, en plast man inte använt tidigare. Denna plastskål cementeras dock & själva livslängden på detta nya material är väldigt mkt längre än det material man använt tidigare vilket innebär att livslängden på protesen är längre idag än bara för nåt år sen :-)
Nåt jag dock tänkt på gällande denna op. & vägen tillbaka... Den hade varit väldigt mkt tuffare om man vore överviktig. Jag är 1.81 m lång & väger 78 kg & är i hyfsad fysisk form. JAG tycker ändå det är tufft ta mig ur sängen osv... Att då bära på massa extravikt skulle såklart göra detta mkt värre.. Så se till att komma i form till dagen för operationen så blir uppförsbacken inte lika brant..
Idag fick jag träffa en ny sjukgymnast. Jätteduktig & pedagogisk. Fanns inga dumma frågor & hon berättade det man ville veta fast man själv inte ens visste vad man ville veta. Jag fick övningar, nya övningar. Inga värsting övningar på pappret men shit va de var tuffare i praktiken.. Att stående lyfta sitt opererade ben med knät uppåt... Svårt förklara men med tanke på att benet känns som det väger 700 kg så var detta nästan skrattretande tufft... Det är tydligen både i lårmuskeln men framförallt i rumpmuskeln som de skurit vid operation. Det är nu dags att återbilda dessa trasiga muskelfibrer.. Och det är lättare sagt än gjort. Fick även lära mig gå i trappor med kryckorna. Mycket lättare än vad det låter. Allt kändes jättebra & efter ennes genomgång gjorde jag träningsprogrammet ytterligare 2 ggr enligt hennes noteringar. Det kändes bra men man blev riktigt trött av övningarna.. Man blir trött av att bara stå upp i mer än 30 minuter, även om man står stilla.. Så visst känns det som en lång väg tillbaka men det finns inga alternativ eller genvägar, bara bita ihop, var disciplinerad & träna.
Dagen fortsätter så. Träna, ta sig ur sängen & gå på toa, äta, kolla blodvärdet (järnvärdet) osv.. Dagen rinner iväg snabbare än man kan tänka sig.. Mina blodvärden har legat på 138-140 hela tiden vilket är riktigt bra efter denna sorts operation där man tappar mycket blod. Så även där, "turen" på min sida.
Vid kl 20 kom de in med kvällsdosen av medicinen. Eftersom man slumrat en kort sväng efter lunch så är jag inte jättetrött på kvällen.. Pratar med min sambo länge. Längtar efter mina barn, har 4 st så mycket att längta till. Min sambo berättade att Milo 3 år sagt nåt igår som får ens hjärta att le. Han vet jag ligger på sjukhus men har inte frågar mycket efter mig. Min sambo märker dock att han funderar en del över pappan.. När de kom hem från förskolan igår & Julia skulle ta av han skor & kläder i hallen & det var blött på golvet sa han "pappa brukar alltid låta mig få stå på hans fötter när han tar av mig skorna & det är blött på golvet..."... Såna små saker... Jag tänker knappt på att jag gör så men det stämmer.. Jag ställer honom alltid på mina fötter så han inte ska bli blöt om sina.. Och detta banala är så viktigt för honom, det är nåt som pappa gör... Så fin. Pratade även per telefon med mina äldsta söner, tvillinggrabbar som blir 10 år i år! Det märkes de varit oroliga för mig så undvek gärna ämnet att jag opererat mig & pratade hockey istället, underbara grabbar. Och just detta tror jag är en viktig del för mig, att ha nån att komma hem till. Nån som bryr sig om mig & som vill ha mig up & going så fort som möjligt. Det är en stark drivkraft om nåt! Så använd det på rätt sätt & skapa motivation för att göra vägen tillbaka lättare!
Nu dags sova. Klockan är närmare 24 igen.. Håller tummarna för en bra natt. Sista natten på sjukhus, imorrn hemgång!!
torsdag 31 januari 2013
onsdag 30 januari 2013
Dag 1 efter operation
Tänk, nu är operationen äntligen genomförd.. känns lite surrealistisk, att det inte är på riktigt... men det påminner benet en om ganska snabbt :-) Första natten efter operation, ja hur var den? Att bara kunna ligga på rygg en hel natt utan att kunna röra sig speciellt mkt ÄR ingen hit, så är det bara... Jag vet hur gravida kvinnor önskar över allt annat att de kunde ligga på rygg i slutet på graviditeten, att de längtar efter det.. Ja gräset är alltid grönare på andra sidan :-) jag skulle SÅ gärna bara vilja kunna vända på mig i sängen, byta ställning bara för en liten mikro-sekund... För att ligga i samma ställning hela tiden, gud det kryper i benen & i rumpan & man måste fokusera på nåt annat så man inte tappar det helt... Men i det stora hela, att ligga oskönt några dagar.. Det kan man leva med :-)
Hur är det med smärtan då? Ja dom är väldigt måna om att man inte ska ha ont... Det är inte "kom igen & bit ihop, det känns att opereras"... Inget sånt men däremot, du ska inte tro du ska ligga i sängen med smärtstillande & "softa", du ska UPP på ditt opererade ben/höft. Du ska fixa det själv. Där är dom hårda som värsta militärpolisen... Men det är ju för att det är så det är vetenskapligt bevisat att DETTA funkar, att det är så man ska göra för att höften ska komma igång så fort som möjligt. Men ibland undrar man... Verkligen... Jag har ju förmånen att ha en sambo som genom ödets ironi jobbar på ortopeden på akademiska sjukhuset i Uppsala.. Hon stöter dagligen på patienter som genomgått samma operation som mig. Klientelen där är dock nåååågot äldre än vad de är på denna klinik då det verkar vara många yngre här... Hursom, hon vet hur det funkar... Att det för gemene man låter märkligt att man ska upp på ett ben där man för mindre än ett dygn sen kapat lårbenet & satt in en titanhöft... Men att man ska upp, detta gör såklart inte jobbet lättare för sjuksköterskorna som helt motsägelsefullt säger att man ska upp & stå på detta ben.. Men här känner man ju, ok dom har detta som jobb & dom VET vad som funkar men ändå hör jag hur personen i rummet bredvid inte vill gå ur sängen för "då går höften sönder"... Så typiskt att inte förlita sig på de som faktiskt jobbar med detta & att det enda de vill är att du ska komma tillbaka till "livet" så fort som möjligt.. Hade dom sagt till mig att det är bra om du kan gå utan kryckor så hade jag förlitat mig på dom & gjort det, så e det bara...
Ja kom ut på ett sidospår där, men var jag menade är att det känns jäkligt märkligt gå på ett ben som de nyligen kapat..helt enkelt..
Dagen började med att jag vaknade vid 6.30 men inte efter 7 timmars djup & härlig sömn men iaf rätt hyfsad sömn med tanke på omständigheterna. Fick dagens morgon tabletter som består utav 3 Alvedon + 1 tablett Targiniq som är en starkt smärtstillande tablett.. Detta klarar jag mig faktiskt på hela dagen. Skulle jag få värk så kompletterar dom med Oxynorm men har inte behövt detta än så länge.
Efter frukosten vid 7.30 då drog dom katetern så nu ska jag fixa gå på toa själv.. Skrämmande men samtidigt motiverande! Vid 9.30 var det dags att för första gången på egen hand (dock med sjuksyster bredvi) att ta sig ur sängen själv & gå på toa... Att ta dig upp ur sängen.. Att DET skulle vara världens projekt, vem hade kunnat föreställa sig... Men oj.. Sicket projekt... Den opererade sidan väger BLY.. Svårt förklara men benet är sååå tungt. Fick förklarat av sjuksyster att de har skurit sönder musklerna i låret för att komma åt vid operationen & det tar tid för muskelfibrerna att återbildas.. Därför har man ingen som helst ork att förflytta benet med dess muskler utan man får hitta andra lösningar att flytta på benet. Hasa ut till sidan av sängen, låt det opererade benet försiktigt komma utanför kanten så det kommer ner på golvet (aj detta känns) och se till att inte böja dig framåt utan luta dig lite bakåt eftersom du inte där böja den opererade höftleden i mer än 90 grader... Ta sedan det friska benet & kom i sittande ställning i sängen med det opererade benet fortfarande rakt... Nu har det gått 5 minuter att komma hit... Få på dig skorna (Foppa tofflor) & ta kryckorna för att dra dig upp till stående... Japp då har typ 10 minuter gått... Sen när man väl kommr upp på kryckorna så är det rätt lugnt. Ta sig fram på kryckorna är inte det luriga utan det är att komma i & ur sängen. Det tar minst lika lång tid att komma ner i sängen igen som att komma upp, typ en halvtimme allt som allt... Och det är önskvärt att komma upp varannan timme även om nöden (toan) inte kräver det... Så under tiden man ligger i sängen ska man göra lite sjukgymnast övning för att hålla igång blodcirkulationen så man inte får en blodpropp & det vill man ju gärna undvika :-) så speciellt mkt vila mellan uppstigningarna blir det inte..
Eftersom min första uppstigning gick så himla bra så blev jag lite övermodig andra gången... Fick för mig att gå en sväng i korridoren... Kort sväng, 25-30 meter totalt... Men guuuuud... Blev kallsvettig, illamående & snurrig när jag kom tillbaka till rummet... Och då måste jag ändå lösa att komma ner liggande i sängen innan jag kan återhämta mig igen... Puh... Det var en pärs & 3:e uppstigningen tog jag det lite lignare igen :-) sjuksystrarna sa till mig att skynda långsamt, att hitta medelvägen & inte överdriva min aktivitet,. Det är att hitta just medelvägen som är det svåra, att hitta en belastning som är lagom...
Vid 12 är det lunch & det är viktigt då i sig energi så jag åt upp allt & här var det ingen halvan sjukhus mat utan riiiiktigt gott!! Efter maten blev jag trött & slumrade en 45 minuter & sen blev det kaffe... Guuuud så gott... Fick även en muffins av Jörgen som tyckte jag varit så duktig & förtjänat den... Gillar belöningssystem barnsligt mycket :-)
Så fortsatte dagen,. Upp varannan timme & sjukgymnastik i sängen.. Dagen går faktiskt förvånansvärt fort... Trodde jag skulle blir sjukt rastlös men det är mer eller mindre hela tiden nåt att göra :-)
Vid 21 kom de in med kvällsmedicinen, samma som på morgonkvisten & det klarade jag mig på hela natten :-)
Just ja, läkaren som gjort operationen kom in & kollade till mig. Han sa att belastningsytan på höften helt saknade brosk så han förstod att jag måste haft riktigt ont.. Även om jag själv vet hur ont jag haft så känns det ändå skönt höra läkare bekräfta detta för mig... Att det var riktigt illa... Men nu är det fixat!!
Jag har ett jätteplåster över såret. Har två runda blodfläcksr som ser ut som två skotthål som syns genom plåstret.. Det är en del blått & svullet oxå men inte så himla farligt... Ser rätt ok ut!
Läggdags men svårt sova.. Man kan säkert få nåt sömnpiller men väljer att klara mig utan. Tror kroppen är så trött ändå att jag lär slockna iaf... Kollar lite på tv & vid 24 slocknar jag... Taggad inför morgondagen... Eventuellt får jag åka hem redan imorrn då de tycker mina framsteg hittills varit väldigt goda men rent mentalt vettetusan om jag är redo.. Vi får se hur morgondagen blir & vad jag själv känner & vad mina fina läkare/sjukgymnast/sjuksköterskor tycker... Vi sover på det!!
Hur är det med smärtan då? Ja dom är väldigt måna om att man inte ska ha ont... Det är inte "kom igen & bit ihop, det känns att opereras"... Inget sånt men däremot, du ska inte tro du ska ligga i sängen med smärtstillande & "softa", du ska UPP på ditt opererade ben/höft. Du ska fixa det själv. Där är dom hårda som värsta militärpolisen... Men det är ju för att det är så det är vetenskapligt bevisat att DETTA funkar, att det är så man ska göra för att höften ska komma igång så fort som möjligt. Men ibland undrar man... Verkligen... Jag har ju förmånen att ha en sambo som genom ödets ironi jobbar på ortopeden på akademiska sjukhuset i Uppsala.. Hon stöter dagligen på patienter som genomgått samma operation som mig. Klientelen där är dock nåååågot äldre än vad de är på denna klinik då det verkar vara många yngre här... Hursom, hon vet hur det funkar... Att det för gemene man låter märkligt att man ska upp på ett ben där man för mindre än ett dygn sen kapat lårbenet & satt in en titanhöft... Men att man ska upp, detta gör såklart inte jobbet lättare för sjuksköterskorna som helt motsägelsefullt säger att man ska upp & stå på detta ben.. Men här känner man ju, ok dom har detta som jobb & dom VET vad som funkar men ändå hör jag hur personen i rummet bredvid inte vill gå ur sängen för "då går höften sönder"... Så typiskt att inte förlita sig på de som faktiskt jobbar med detta & att det enda de vill är att du ska komma tillbaka till "livet" så fort som möjligt.. Hade dom sagt till mig att det är bra om du kan gå utan kryckor så hade jag förlitat mig på dom & gjort det, så e det bara...
Ja kom ut på ett sidospår där, men var jag menade är att det känns jäkligt märkligt gå på ett ben som de nyligen kapat..helt enkelt..
Dagen började med att jag vaknade vid 6.30 men inte efter 7 timmars djup & härlig sömn men iaf rätt hyfsad sömn med tanke på omständigheterna. Fick dagens morgon tabletter som består utav 3 Alvedon + 1 tablett Targiniq som är en starkt smärtstillande tablett.. Detta klarar jag mig faktiskt på hela dagen. Skulle jag få värk så kompletterar dom med Oxynorm men har inte behövt detta än så länge.
Efter frukosten vid 7.30 då drog dom katetern så nu ska jag fixa gå på toa själv.. Skrämmande men samtidigt motiverande! Vid 9.30 var det dags att för första gången på egen hand (dock med sjuksyster bredvi) att ta sig ur sängen själv & gå på toa... Att ta dig upp ur sängen.. Att DET skulle vara världens projekt, vem hade kunnat föreställa sig... Men oj.. Sicket projekt... Den opererade sidan väger BLY.. Svårt förklara men benet är sååå tungt. Fick förklarat av sjuksyster att de har skurit sönder musklerna i låret för att komma åt vid operationen & det tar tid för muskelfibrerna att återbildas.. Därför har man ingen som helst ork att förflytta benet med dess muskler utan man får hitta andra lösningar att flytta på benet. Hasa ut till sidan av sängen, låt det opererade benet försiktigt komma utanför kanten så det kommer ner på golvet (aj detta känns) och se till att inte böja dig framåt utan luta dig lite bakåt eftersom du inte där böja den opererade höftleden i mer än 90 grader... Ta sedan det friska benet & kom i sittande ställning i sängen med det opererade benet fortfarande rakt... Nu har det gått 5 minuter att komma hit... Få på dig skorna (Foppa tofflor) & ta kryckorna för att dra dig upp till stående... Japp då har typ 10 minuter gått... Sen när man väl kommr upp på kryckorna så är det rätt lugnt. Ta sig fram på kryckorna är inte det luriga utan det är att komma i & ur sängen. Det tar minst lika lång tid att komma ner i sängen igen som att komma upp, typ en halvtimme allt som allt... Och det är önskvärt att komma upp varannan timme även om nöden (toan) inte kräver det... Så under tiden man ligger i sängen ska man göra lite sjukgymnast övning för att hålla igång blodcirkulationen så man inte får en blodpropp & det vill man ju gärna undvika :-) så speciellt mkt vila mellan uppstigningarna blir det inte..
Eftersom min första uppstigning gick så himla bra så blev jag lite övermodig andra gången... Fick för mig att gå en sväng i korridoren... Kort sväng, 25-30 meter totalt... Men guuuuud... Blev kallsvettig, illamående & snurrig när jag kom tillbaka till rummet... Och då måste jag ändå lösa att komma ner liggande i sängen innan jag kan återhämta mig igen... Puh... Det var en pärs & 3:e uppstigningen tog jag det lite lignare igen :-) sjuksystrarna sa till mig att skynda långsamt, att hitta medelvägen & inte överdriva min aktivitet,. Det är att hitta just medelvägen som är det svåra, att hitta en belastning som är lagom...
Vid 12 är det lunch & det är viktigt då i sig energi så jag åt upp allt & här var det ingen halvan sjukhus mat utan riiiiktigt gott!! Efter maten blev jag trött & slumrade en 45 minuter & sen blev det kaffe... Guuuud så gott... Fick även en muffins av Jörgen som tyckte jag varit så duktig & förtjänat den... Gillar belöningssystem barnsligt mycket :-)
Så fortsatte dagen,. Upp varannan timme & sjukgymnastik i sängen.. Dagen går faktiskt förvånansvärt fort... Trodde jag skulle blir sjukt rastlös men det är mer eller mindre hela tiden nåt att göra :-)
Vid 21 kom de in med kvällsmedicinen, samma som på morgonkvisten & det klarade jag mig på hela natten :-)
Just ja, läkaren som gjort operationen kom in & kollade till mig. Han sa att belastningsytan på höften helt saknade brosk så han förstod att jag måste haft riktigt ont.. Även om jag själv vet hur ont jag haft så känns det ändå skönt höra läkare bekräfta detta för mig... Att det var riktigt illa... Men nu är det fixat!!
Jag har ett jätteplåster över såret. Har två runda blodfläcksr som ser ut som två skotthål som syns genom plåstret.. Det är en del blått & svullet oxå men inte så himla farligt... Ser rätt ok ut!
Läggdags men svårt sova.. Man kan säkert få nåt sömnpiller men väljer att klara mig utan. Tror kroppen är så trött ändå att jag lär slockna iaf... Kollar lite på tv & vid 24 slocknar jag... Taggad inför morgondagen... Eventuellt får jag åka hem redan imorrn då de tycker mina framsteg hittills varit väldigt goda men rent mentalt vettetusan om jag är redo.. Vi får se hur morgondagen blir & vad jag själv känner & vad mina fina läkare/sjukgymnast/sjuksköterskor tycker... Vi sover på det!!
tisdag 29 januari 2013
Operationen färdig!!
Nu. Är. Operationen. GJORD!!
Men tar det från början :-)
Steg upp vid 6-snåret, duschade med Descutan rn sista gång, kollade mobilen. inga missade samtal om inställd operation... Kom ihåg att INTE äta frukost... blev skjutsad till t-banan & påbörjade färden, hela tiden med mobilen i högsta hugg ifall de ringer att operationen blir inställd... Men inget samtal, tack & lov!
Kom fram till Ortopediska Huset i Globen-området 30 min innan inskrivningen men gick dit direkt. Det var som att checka-in på ett hotell. Väl mottagen. Fick sitta ner 2 minuter innan någon ropar "men välkommen Ronnie, vad trevligt du är här!" Nån jag känner? Nope, bara världens trevligaste undersköterska Jörgen som visade mig till mitt rum. En riktigt sån glad positiv trevlig kille som man blev polare med på en gång.. Mitt rum... Ja inte som på ett allmänt sjukhus där man ska dela rum med massa andra äldre som håller en vaken hela natten... Inte här. Inte ens nära. Eget rum, stort eget rum. Superskön säng, egen TV, utsikt över Globen, fönster precis ovanför Söderstadion, fotbollsarenan där Hammarby Bajen lirar sina hemmamatcher. Hade det varit fotbollssäsongen hade jag haft VIP-plats till matchen! :-) riktigt trevligt sjukhus mao!
Inskriven & nu börjar det. Får svida om till trevliga obligatoriska sjukhus"rocken". Får medicin, smärtstillande & lugnande - standardmedicin. Packar upp mina saker, här ska jag bo några 4 dagar :-) de satte nål & informerade mig om dagens upplägg, väldigt bra... Narkosläkare kommer in & hälsar, ortopedläkaren kommer in & informerar & ritar på min höft som ska opereras. Han informerar att det är 2 innan mig & sen min tur, efter lunch runt kl 13... Jag lägger mig vilar, är riktigt trött.. Kan vara medicinen jag fick tidigare som börjar göra sitt :-)
Strax efter kl 13, narkosläkare kommer & hämtar mig.. Vi går ner tillsammans & han informerar mig att de söver sina patienter vid en sån här operation. Jag kommer få lugnande som gör jag somnar. De ska sätts ryggmärgsbedövning men när detta görs har jag tydligen redan slocknat :-) sista jag kommer ihåg är att de kopplar in lugnande i min nål, sen svart... Medan jag sover så sätter de ryggmärgsbedövning, "spänner" fast mig i "skruvstädet" & sen kör de igång med plåtverkstaden....
Vaknar upp på uppvaket, ligger ett helt gäng där... Gamla som unga men många i min ålder uppfattar jag det som. En kille född 78 ligger nära, hockeyspelare, oklart klubb men gjort sin sista match.. Som jag, slut på idrott på allvar, nu motion på hobby-nivå istället.. Han verkar inte bitter, har väl oxå haft tid smälta detta & accepterat sitt "öde". Klockan är runt 17 tycker min dimmiga blick uppfatta. Jag känner inget från naveln & neråt... Läskigt, man tänker "tänk om nåt gått fel & man är förlamad"...Man tänker på de som varit med om olyckor & fått ett sådant besked.. Oerhört svårt föreställa dig hur man skule reagera... Jag försöker för allt i världen vicka på mina tår, men helt omöjligt... Folk säger att "nu kan jag vicka på mina tår & jag kan spänna rumpan"; då är man redo komma upp på avdelningen.. Lyxigt... Fler & fler åker upp... Jag känner fortfarande inte av benen.. Klockan går... Klockan blir 19, jag har halvslumrat lite till & från men svårt koppla av, många tankar.. Sista killen åker upp, slänger några tröstande ord på en riktig söder-dialekt "det är lugnt grabben, helt plötsligt funkar benen igen, snart din dags, ses uppe i dagrummet sen".. Trevlig söderkis. Jag känner mig positivare då jag precis innan tänkt att jag aldrig får åka upp till avdelningen. Jag får skvallertidningar av personalen för att få tiden att gå. Känner mig lite kallsvettig & sjuksköterskan säger glatt, tecken på att bedövningen är på väg ur kroppen... Kl 20, jag kan spänna mina lår, jag kan vicka på mina tår!! Glädje inombords. Nu åker jag upp till avdelningar... Lycka :-)
Kollar mobilen, många sms om lyckönskningar... Det värmer. Börjar med att ringa sambo, skönt höra hennes röst. Hör min lilla Vilma i bakgrunden, hon vaknade när jag ringt, mysigt höra hennes jollrande :-) nästa samtal till enn nervös mamma. Pa svarade, lugn som alltid på rösten, frågade hur det gått & pratar & jämför upplevelser. Han fick en njure av min bror för 1 år sen... "Jaha, så var det för mig oxå. Jaha nej usch jag hade ingen aptit alls efter min operation..." Skönt höra pappas lugna stämma. Han räcker över telefon till Ma. Glad över höra min röst. Hon har varit väldigt orolig, det hörs men såklart lättad höra min röst & att allt gått bra. Jag har fått km kvällsfika, kaffe & grejor, riktigt gott!!! Skickar sms till de som undrat hur det gått. Får många roliga sms tillbaka, ligger här & är rätt nöjd med livet. Operationen gjord. Jag mår bra. NU börjar vägen tillbaka. En väg med träning men framförallt utan nervsmärta.. Jag kollar på tv till sena kvällen, uppspelt & svårt sova. Personalen kommer & tittar till mig & allt känns kanon. Får nån tablett & somnar vid 24-tiden... Imorgon börjar det, imorrn får man "känna efter" hur benet känns...sover oroligt men ändå gott.. Så gott man kan sova på rygg :-)
Men tar det från början :-)
Steg upp vid 6-snåret, duschade med Descutan rn sista gång, kollade mobilen. inga missade samtal om inställd operation... Kom ihåg att INTE äta frukost... blev skjutsad till t-banan & påbörjade färden, hela tiden med mobilen i högsta hugg ifall de ringer att operationen blir inställd... Men inget samtal, tack & lov!
Kom fram till Ortopediska Huset i Globen-området 30 min innan inskrivningen men gick dit direkt. Det var som att checka-in på ett hotell. Väl mottagen. Fick sitta ner 2 minuter innan någon ropar "men välkommen Ronnie, vad trevligt du är här!" Nån jag känner? Nope, bara världens trevligaste undersköterska Jörgen som visade mig till mitt rum. En riktigt sån glad positiv trevlig kille som man blev polare med på en gång.. Mitt rum... Ja inte som på ett allmänt sjukhus där man ska dela rum med massa andra äldre som håller en vaken hela natten... Inte här. Inte ens nära. Eget rum, stort eget rum. Superskön säng, egen TV, utsikt över Globen, fönster precis ovanför Söderstadion, fotbollsarenan där Hammarby Bajen lirar sina hemmamatcher. Hade det varit fotbollssäsongen hade jag haft VIP-plats till matchen! :-) riktigt trevligt sjukhus mao!
Inskriven & nu börjar det. Får svida om till trevliga obligatoriska sjukhus"rocken". Får medicin, smärtstillande & lugnande - standardmedicin. Packar upp mina saker, här ska jag bo några 4 dagar :-) de satte nål & informerade mig om dagens upplägg, väldigt bra... Narkosläkare kommer in & hälsar, ortopedläkaren kommer in & informerar & ritar på min höft som ska opereras. Han informerar att det är 2 innan mig & sen min tur, efter lunch runt kl 13... Jag lägger mig vilar, är riktigt trött.. Kan vara medicinen jag fick tidigare som börjar göra sitt :-)
Strax efter kl 13, narkosläkare kommer & hämtar mig.. Vi går ner tillsammans & han informerar mig att de söver sina patienter vid en sån här operation. Jag kommer få lugnande som gör jag somnar. De ska sätts ryggmärgsbedövning men när detta görs har jag tydligen redan slocknat :-) sista jag kommer ihåg är att de kopplar in lugnande i min nål, sen svart... Medan jag sover så sätter de ryggmärgsbedövning, "spänner" fast mig i "skruvstädet" & sen kör de igång med plåtverkstaden....
Vaknar upp på uppvaket, ligger ett helt gäng där... Gamla som unga men många i min ålder uppfattar jag det som. En kille född 78 ligger nära, hockeyspelare, oklart klubb men gjort sin sista match.. Som jag, slut på idrott på allvar, nu motion på hobby-nivå istället.. Han verkar inte bitter, har väl oxå haft tid smälta detta & accepterat sitt "öde". Klockan är runt 17 tycker min dimmiga blick uppfatta. Jag känner inget från naveln & neråt... Läskigt, man tänker "tänk om nåt gått fel & man är förlamad"...Man tänker på de som varit med om olyckor & fått ett sådant besked.. Oerhört svårt föreställa dig hur man skule reagera... Jag försöker för allt i världen vicka på mina tår, men helt omöjligt... Folk säger att "nu kan jag vicka på mina tår & jag kan spänna rumpan"; då är man redo komma upp på avdelningen.. Lyxigt... Fler & fler åker upp... Jag känner fortfarande inte av benen.. Klockan går... Klockan blir 19, jag har halvslumrat lite till & från men svårt koppla av, många tankar.. Sista killen åker upp, slänger några tröstande ord på en riktig söder-dialekt "det är lugnt grabben, helt plötsligt funkar benen igen, snart din dags, ses uppe i dagrummet sen".. Trevlig söderkis. Jag känner mig positivare då jag precis innan tänkt att jag aldrig får åka upp till avdelningen. Jag får skvallertidningar av personalen för att få tiden att gå. Känner mig lite kallsvettig & sjuksköterskan säger glatt, tecken på att bedövningen är på väg ur kroppen... Kl 20, jag kan spänna mina lår, jag kan vicka på mina tår!! Glädje inombords. Nu åker jag upp till avdelningar... Lycka :-)
Kollar mobilen, många sms om lyckönskningar... Det värmer. Börjar med att ringa sambo, skönt höra hennes röst. Hör min lilla Vilma i bakgrunden, hon vaknade när jag ringt, mysigt höra hennes jollrande :-) nästa samtal till enn nervös mamma. Pa svarade, lugn som alltid på rösten, frågade hur det gått & pratar & jämför upplevelser. Han fick en njure av min bror för 1 år sen... "Jaha, så var det för mig oxå. Jaha nej usch jag hade ingen aptit alls efter min operation..." Skönt höra pappas lugna stämma. Han räcker över telefon till Ma. Glad över höra min röst. Hon har varit väldigt orolig, det hörs men såklart lättad höra min röst & att allt gått bra. Jag har fått km kvällsfika, kaffe & grejor, riktigt gott!!! Skickar sms till de som undrat hur det gått. Får många roliga sms tillbaka, ligger här & är rätt nöjd med livet. Operationen gjord. Jag mår bra. NU börjar vägen tillbaka. En väg med träning men framförallt utan nervsmärta.. Jag kollar på tv till sena kvällen, uppspelt & svårt sova. Personalen kommer & tittar till mig & allt känns kanon. Får nån tablett & somnar vid 24-tiden... Imorgon börjar det, imorrn får man "känna efter" hur benet känns...sover oroligt men ändå gott.. Så gott man kan sova på rygg :-)
söndag 27 januari 2013
Imorgon. Ska. Det. Ske.
Ja då är det dags igen.. Kvällen för operationen. Har varit i detta läge förut. Förra gången blev det inställt. Nu håller jag tummarna att det blir av. Duschat med Descutan, tänkt på ALLT. Allt är packat. Allt är förberett. Dags krypa ner i sängen strax. Broder ringde precis, önskade lycka till. Det värmer. Sover hos svärfar som bor i Sthlm så blir det hyfsat nära imorgon bitti när jag ska in. Värsta familjemiddagen blev det, 16 pers, mycket barn. Fina barn. Man blir lugn inför morgondagen.. Är inte orolig för själva operationen utan mer nervös att den inte blir av, det oroar mig mer... Verkar som om Vilma 6 månader känner på sig nåt, vägrar sova trots klockan är 22.20..
Har laddat om ipoden, det blev Swedish House Mafia istället... Bring me luck guys :-) nu blir det 4:ans söndags film. Liam Neeson i Taken, bra film som får en att tänka på annat. Imorrn gäller det. Imorrn ska det bli av. Nu några timmars sömn, tidigt imorrn, men jag får vila sen. Jag kommer kunna sova en hel natt utan smärta sen. Inte direkt, men sen... Längtar :-)
Nästa inlägg handlar förhoppningsvis om hur operationen gått. Om starten på "vägen tillbaka"....
Har laddat om ipoden, det blev Swedish House Mafia istället... Bring me luck guys :-) nu blir det 4:ans söndags film. Liam Neeson i Taken, bra film som får en att tänka på annat. Imorrn gäller det. Imorrn ska det bli av. Nu några timmars sömn, tidigt imorrn, men jag får vila sen. Jag kommer kunna sova en hel natt utan smärta sen. Inte direkt, men sen... Längtar :-)
Nästa inlägg handlar förhoppningsvis om hur operationen gått. Om starten på "vägen tillbaka"....
måndag 21 januari 2013
Pre-operativt besök på "nya" sjukhuset...
Så, då har jag varit på besök på det sjukhus som jag nu fått tid hos för operation.. Det blir alltså en privat klinik som heter Ortopediska Huset och som ligger direkt vid Globen. Första intrycket av lokalerna är att det är lite skillnad på privata sjukhus & allmänna... såg mer ut som ett hotell tyckte jag.. så det känns rätt bra :) Träffade även för första gången den läkare som ska genomföra operationen. Han hade jobbat med detta i 20 år och även utbildad folk i området under några år i England. Det kändes som han hade bra koll på läget & var trevlig så kommer bli kanon. Han berättatde om ett nytt "material" som nu är godkänt att använda när man sätter in en höftledsprotes. Detta material håller längre vilket innebär att man öka längden på protesens hållbarhet med ca 5-10 år, vilket såklart är kanon för mig. Så istället för 10-15 år så håller denna runt 20 år. Sen när man behöver byta denna så verkar själva bytet inte lika avancerat som det är idag + att utveklingen säkerligen gått framåt ytterligare när det blir dags igen.
Träffade även narkosläkaren, himla trevlig kille i min ålder. Han berättade mer utförligt vad jag kan förvänta mig dagen för operation men även därefter. Vänligt bra info då man känner sig helt ulämnad i övrigt.. På Akademiska där jag skulle opererats fick jag inte mycket info alls... när jag tänker efter, fick faktiskt ingen som helst info om själva operationsdagen och vad som skulle hända förutom att jag "någongång under dagen skulle bli opererad"... så denna privata klinik kändes riktigt bra. Det märkliga med informationen från denna klnik var dock att jag kunde fortsätta med mina nuvarande smärtstillande fram till 4 dagar innan operation.. Alltså inte fram till 14 dagar innan operation. För mig är ju detta obeskrivligt trevligt. Jag slipper alltså de där "weeks of hell" som istället bara blir "4 days of hell", helt ok :) Märkligt dock att det kan skilja sig på olika sjukhus.. men men...
I väntrummet träffade jag på en fotbollstränare som varit väldigt framgångsrik med bla Djurgården. Har svårt att se honom på Akademiska... nästan alla "blivande" patienter jag såg i väntrum och dylikt var killar som såg ut att vara runt 40 strecket och i god form förutom nån äldre som kändes lika "missplaced" som jag kände mig på Akademiska... Detta har ju kliniken fått kritik för, att de via vårdgarantin tagit emot mestadels yngre friska människor, men för mig är det ju perfekt. Jag får en läkare som är van att operera idrottskador.
Så nu är det precis en vecka kvar till operationen idag. Jag var nog mer förberedd förra gången när operationen blev inställd än vad jag är nu... Supermkt på jobbet, ska till Oslo på kundbesök på onsdag & sista arbetsdag på fredag och määääängder att göra. Det kan dock va bra för då funderar jag inte lika mkt på operationen. Sen har jag fått för mig (med hjälp av min sambo) att göra om sönernas rum hemma... två rum som ska göras om massor. Detta projekt tar jag på mig sista veckan innan operation.. men samma sak där... då tänker jag inte så mkt på själva operation. Men som sagt, lite mycke nu men snart får jag inte göra annat än att träna sjukgymnastik & vila så lika bra passa på ! :)
Imorse fick jag en idé att köra ett spinningpass såhär sista dagarna innan operationen.. för att ha en målbild till att komma tillbaka till sen... kanske vore nåt... ska bara försöka hinna med det ozå ;)
Träffade även narkosläkaren, himla trevlig kille i min ålder. Han berättade mer utförligt vad jag kan förvänta mig dagen för operation men även därefter. Vänligt bra info då man känner sig helt ulämnad i övrigt.. På Akademiska där jag skulle opererats fick jag inte mycket info alls... när jag tänker efter, fick faktiskt ingen som helst info om själva operationsdagen och vad som skulle hända förutom att jag "någongång under dagen skulle bli opererad"... så denna privata klinik kändes riktigt bra. Det märkliga med informationen från denna klnik var dock att jag kunde fortsätta med mina nuvarande smärtstillande fram till 4 dagar innan operation.. Alltså inte fram till 14 dagar innan operation. För mig är ju detta obeskrivligt trevligt. Jag slipper alltså de där "weeks of hell" som istället bara blir "4 days of hell", helt ok :) Märkligt dock att det kan skilja sig på olika sjukhus.. men men...
I väntrummet träffade jag på en fotbollstränare som varit väldigt framgångsrik med bla Djurgården. Har svårt att se honom på Akademiska... nästan alla "blivande" patienter jag såg i väntrum och dylikt var killar som såg ut att vara runt 40 strecket och i god form förutom nån äldre som kändes lika "missplaced" som jag kände mig på Akademiska... Detta har ju kliniken fått kritik för, att de via vårdgarantin tagit emot mestadels yngre friska människor, men för mig är det ju perfekt. Jag får en läkare som är van att operera idrottskador.
Så nu är det precis en vecka kvar till operationen idag. Jag var nog mer förberedd förra gången när operationen blev inställd än vad jag är nu... Supermkt på jobbet, ska till Oslo på kundbesök på onsdag & sista arbetsdag på fredag och määääängder att göra. Det kan dock va bra för då funderar jag inte lika mkt på operationen. Sen har jag fått för mig (med hjälp av min sambo) att göra om sönernas rum hemma... två rum som ska göras om massor. Detta projekt tar jag på mig sista veckan innan operation.. men samma sak där... då tänker jag inte så mkt på själva operation. Men som sagt, lite mycke nu men snart får jag inte göra annat än att träna sjukgymnastik & vila så lika bra passa på ! :)
Imorse fick jag en idé att köra ett spinningpass såhär sista dagarna innan operationen.. för att ha en målbild till att komma tillbaka till sen... kanske vore nåt... ska bara försöka hinna med det ozå ;)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)